Många människors missbruks- och beroendeproblem startar eller grundläggs i ungdomsåren. Hos en majoritet av de ungdomar som utvecklar ett missbruk eller beroende kvarstår problemen i vuxen ålder, trots att många av dem har fått omfattande insatser. Ungdomar med missbruk och beroende av alkohol eller narkotika riskerar i större utsträckning en försämrad skolgång, antisociala och kriminella aktiviteter, minskande av sociala aktiviteter, psykiska besvär och utsatthet för våld och övergrepp.
För ungdomar krävs särskilda interventioner som är utarbetade och prövade på ungdomar och deras förutsättningar. Hos ungdomar med missbruk samspelar ofta psykiska och sociala faktorer som påverkar missbruket. Ofta förekommer missbruk och psykiska problem samtidigt. Liksom för vuxna är det viktigt att man uppmärksammar samsjukligheten med psykiska problem och att ungdomarna får hjälp med båda tillstånden samtidigt. Både bedömning och behandling av psykiska tillstånd behöver därför genomföras samtidigt som insatser relaterade till missbruket eller beroendet.
Kort intervention, MET/KBT
En form av psykosocial behandling är kort intervention som bygger på motiverande samtal eller andra samtalsmetoder, och som ofta består av 1–2 samtal. Man kan även erbjuda psykologiska och psykosociala behandlingsformer som bygger på en blandning av motivationshöjande behandling och kognitiv beteendeterapi (MET och KBT). Behandlingsformen kan ges både individuellt och i grupp.
A-CRA/ACC
A-CRA (adolescent community reinforcement approach) och ACC (assertive continuing care) kombinerar insatser riktade mot substansproblemen med insatser som handlar om boende, arbete, fritid och sociala kontakter. A-CRA avser öppenvårdsbehandling och ACC avser eftervårdsbehandling efter avslutat öppenvårdsbehandling eller efter placering. Interventionerna genomförs i eller runt ungdomens boendemiljö.
Vid A-CRA görs en funktionsanalys av ungdomens behov, styrkor och svårigheter. Därefter får ungdomen träna färdigheter som syftar till att hen ska kunna upprätthålla nykterhet eller drogfrihet.
ACC är en utveckling av A-CRA med tillägg av case management. Programmet kan innehålla en mängd olika interventioner som syftar till att hålla kvar effekter av tidigare behandling och förebyggande av återfall. Professionella och föräldrar involveras vid behov och kan ha viktiga funktioner i programmet.
Familjebehandling
Behandling baserad på familjeterapi bygger på att hela eller delar av familjen involveras i behandlingen. Behandlingen är mer generell och har visat effekt även för andra problem än missbruk, till exempel antisocialt beteende. Familjebehandling används ofta för lite yngre ungdomar.
Tre olika typer av familjebehandling:
- FFT (functional family treatment)
- MDFT (multidimensional family therapy)
- BSFT (brief strategic family treatment) eller multisystemisk terapi.
Funktionell familjeterapi, FFT
Funktionell familjeterapi (functional family therapy) är en familjeterapeutisk metod som ges till ungdomar med substansbruk, missbruk eller beroende, eller med utagerande eller antisociala problem. Insatsen bygger på systemteori, kommunikationsteori och beteendeterapeutiska principer. Metoden är manualbaserad och liknar systemisk eller strukturell familjeterapi. Interventionen fokuserar bland annat på att omstrukturera bristande familjekommunikation, där så kallade positiva omformuleringar är viktiga för att förbättra familjens funktion.
MDFT
MDFT (multidimensional family therapy) är en familjeterapeutisk metod som ges till ungdomar med substansbruk, missbruk eller beroende och utagerande eller antisociala problem och till ungdomarnas föräldrar. Behandlingen kan ges både som intensivbehandling och som dagbehandling. Den kan ges inom ramen för olika verksamheter, såväl på institution som i form av öppen vård. Den kan även ges i hemmet.
Omfattningen varierar mellan 1–3 gånger i veckan under en tidsrymd av 4–6 månader beroende på problemkaraktär och andra förutsättningar. Behandlaren arbetar med fyra olika domäner utifrån den risk- och skyddsprofil som tagits fram för familjen. Ungdomsdomänen har fokus på att motivera ungdomen till behandling och att förbättra kommunikation och problemlösning. Fokus i föräldradomänen är att till exempel engagera föräldrarna i behandlingen och att förbättra gränssättning och monitorering.
Fokus i den interaktionella domänen är att till exempel minska familjekonflikter och öka den emotionella sammanhållningen i familjen, och förmågan att lösa familjerelaterade problem. Inom den extrafamiljära domänen handlar det om att öka familjens kompetens i de andra sociala sammanhang som ungdomen befinner sig i.