Sociala stödinsatser

Sysselsättning och ett stabilt boende kan bidra till att personer med missbruk och beroende fullföljer och lyckas med sin behandling. Andra sociala stödinsatser handlar om att få hjälp att samordna sina vård- och stödåtgärder eller att som anhörig få stöd för egen del och hjälp med att hantera relationen till den som har missbruksproblem.

I socialtjänstlagen (SoL) finns särskilda bestämmelser om att socialnämnden aktivt ska se till att personer med missbruk får den hjälp och vård som de behöver för att komma ifrån missbruket. Socialnämnden ska i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning, och dessa åtgärder kan kallas sociala stödinsatser.

Sysselsättning och arbetslivsinriktad rehabilitering

Ett arbete innebär inte bara en möjlighet till försörjning utan kan också bidra till att personer med missbruk och beroende fullföljer och lyckas med sin behandling. Brist på sysselsättning är en av de vanligaste orsakerna till återfall.

Ansvaret för att utveckla, driva och stödja arbetslivsinriktad rehabilitering ligger hos flera olika myndigheter och kräver samverkan mellan socialtjänsten, annan kommunal verksamhet, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och aktuella arbetsgivare.

Arbetslivsinriktad rehabilitering i form av IPS-modellen

IPS-modellen (Individual Placement and Support) är en form av arbetslivsinriktad rehabilitering som vänder sig till personer med missbruk, beroende eller psykiska funktionsnedsättningar. Modellen är en standardiserad och manualbaserad form av individanpassat stöd till arbete.

Utgångspunkten för IPS-modellen är ett avlönat arbete på vanliga arbetsplatser med tillgång till kontinuerligt stöd och service. Stödet kan omfatta exempelvis jobbcoacher, arbetsplatsförlagd handledning och olika typer av mentorprogram.

Modellen kännetecknas av sex principer:

  • Målet med deltagande är en avlönad anställning på den öppna arbetsmarknaden.
  • Processen med att söka arbete inleds direkt, i stället för att klienten först genomgår arbetsmarknadsutbildning.
  • Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen skräddarsys efter klientens önskemål och val.
  • Arbetsrehabiliteringen är en central komponent i behandlingen. Om andra vårdbehov finns integreras de i IPS-modellen.
  • Stödet är individanpassat och fortsätter så länge det behövs.
  • Klientens utveckling bedöms kontinuerligt och baseras på erfarenheter av reguljärt arbete.

Boendestöd och boendeinsatser

Ett stabilt boende är ofta en förutsättning för att personer med missbruk och beroende ska kunna delta i behandling och för att de ska komma ifrån sitt missbruk eller beroende. Många människor med alkohol- och narkotikaproblem har dessvärre svårt att upprätthålla en stabil boendesituation.

Insatser för att minska hemlöshet för personer med missbruk, beroende och psykisk ohälsa på SBU:s webbplats

Personellt boendestöd

Med personellt boendestöd menas ett individanpassat stöd som tillhandahålls av personal för att stödja personer med eget boende att hantera saker i vardagen som är mer eller mindre relaterat till boendet. Ett syfte kan bland annat vara att förhindra avhysningar och stödja möjligheten till att bo kvar.

Det personella boendestödet anpassas utifrån individens behov och kan innebära en rad olika insatser med olika intensitet och regelbundenhet. Boendestödet kan vara såväl praktiskt som socialt stöd för att stärka förmågan att klara av vardagen i bostaden och i samhället.

Vårdkedja

Vårdkedjemodellen innebär att först behandla bakomliggande problem som missbruk eller psykisk ohälsa och därefter erbjuda en egen bostad i olika steg. Även stöd- och vårdinsatser ges till en person i olika steg. Vårdkedjemodellen kan utformas på olika sätt men börjar oftast med någon form av uppsökande verksamhet med erbjudande till en person om boende i härbärge eller lågtröskelboende. Därefter erbjuds personen behandlings- eller vårdboende följt av utslussningsboende eller halvvägshus, träningslägenhet eller sociala kontrakt, och slutligen en egen lägenhet. Uppflyttningen i vårdkedjan är villkorad och beroende av att personen följer de regler som ställts upp, till exempel krav på nykterhet och att behandlingsplaner följs.

Bostad först

Bland de grupper som kan få hjälp genom Bostad först finns människor i hemlöshet som har allvarliga psykiska sjukdomar eller psykisk ohälsa, missbruksproblem eller andra psykosociala problem. Den bärande idén i Bostad först är att människor i hemlöshet ska erbjudas långsiktigt boende i en egen lägenhet utan några krav på att först ha genomgått behandling eller uppvisat nykterhet eller drogfrihet. Med bostaden som bas kan personerna sedan få stöd att stärka sin förmåga att hantera det som tidigare hindrat dem från att få och behålla ett eget hem.

Den som får en lägenhet inom ramen för Bostad först uppmuntras att formulera hur den vill komma tillbaka till ett självständigt och socialt integrerat liv. Det görs tillsammans med en stödperson, så kallad case manager. Utifrån detta får den boende erbjudande om olika insatser för att komma tillrätta med sitt missbruk eller psykiska ohälsa. Boendet hålls strikt isär från alla former av behandling och den boende kan tacka nej till föreslagna insatser utan att förlora sin lägenhet. Det sociala stöd som erbjuds sker på den boendes egna villkor.

Bostad först – en handbok på bostadforst.se

Bostad först på SKR:s webbplats

Mer om hemlöshet och boendeinsatser

Samordning i form av case management

Psykisk ohälsa är vanligt bland personer med missbruk och beroende. Många har också andra problem och sociala svårigheter som kan kräva vård, stöd och behandling från flera olika myndigheter och verksamheter samtidigt. Därför kan en del personer behöva hjälp att samordna sina vård- och stödåtgärder, till exempel genom samordningsinsatser i form av så kallad case management.

Case management är ett samlingsnamn för flera typer av modeller som har som syfte att samordna vård- och stödåtgärder och se till att klienten eller patienten får tillgång till adekvat vård och stöd. Två modeller som riktar sig till olika målgrupper är individuell case management i form av strengths model och case management i form av integrerade eller samverkande team.

Individuell case management i form av strengths model

Individuell case management i form av strengths model vänder sig främst till personer med missbruk eller beroende som har behov av samordning. Exempelvis kan det handla om personer med låg funktionsnivå och som inte själva klarar av att samordna sina behandlings- och stödinsatser.

Case management enligt strengths model fokuserar på personens förmågor, möjligheter och självbestämmande när det gäller form, inriktning och innehåll i de insatser som man planerar och genomför. Case managerns uppgift är att utnyttja de resurser som finns i samhället genom att aktivt samordna insatser och uppmuntra till samverkan mellan olika aktörer.

Uppsökande verksamhet är ett effektivt arbetssätt som innebär att arbetet bedrivs utanför kontorsmiljö. En case manager har enligt modellen krisberedskap under dagtid, och antalet klienter per case manager är inte fler än 20.

Case management i form av integrerade eller samverkande team

Case management i form av integrerade eller samverkande team vänder sig till personer med missbruk eller beroende och samtidig svår psykisk sjukdom. Åtgärden innebär att ett multiprofessionellt team samordnar och ger vård- och stödåtgärder. Oftast erbjuds både behandling av missbruket eller beroendet och av den psykiska sjukdomen, och sociala stödåtgärder av teamet. Men i vissa fall erbjuder man behandlingen eller insatserna utanför teamet.

Ett sätt att organisera åtgärden är enligt ACT-modellen där alla insatser erbjuds av teamet och inkluderar dygnet runt-kontakt. Modellen har visat goda resultat framför allt för personer med särskilt svåra problem och omfattande konsumtion av sluten vård. ACT-modellen kan även organiseras med andra mindre intensiva former av teambaserad case management.

Behandlingen och stödet är individanpassat och pågår så länge det behövs för att personen ska klara av sin vardag. Ansvaret för klienterna kan delas av hela teamet, men i samverkande team har en teammedlem ett större individuellt ansvar. I de fall case managern har egna klienter ses teamet som en resurs där man diskuterar klienterna med resten av teamet.

Uppsökande verksamhet är ett grundläggande inslag, men förekommer i olika stor utsträckning. Även omfattningen av krisberedskap kan variera.

Stöd till vuxna anhöriga

Eftersom missbruk och beroende av alkohol och narkotika sker i en social kontext så berörs och involveras även de människor som finns i personens närhet. Konstruktivt stöd från det personliga sociala nätverket har bland annat visat sig ha en positiv påverkan på människors benägenhet att söka hjälp för sina alkohol- och narkotikaproblem.

Att leva i en familj där någon missbrukar kan emellertid även leda till psykiska och fysiska påfrestningar och ohälsa för familjemedlemmarna. Anhöriga till personer med missbruk och beroende kan därför behöva stöd för egen del och hjälp med att hantera relationen till den som missbrukar, exempelvis genom åtgärder i form av socialt stöd till vuxna anhöriga till personer med ett missbruk eller beroende och stöd till anhöriga som vill motivera personer som missbrukar till behandling.

Socialt stöd till vuxna anhöriga

Enligt SoL ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Anhöriga till personer med missbruks- och beroendeproblem omfattas av den bestämmelsen.

I HSL finns inte någon motsvarande bestämmelse. Hälso- och sjukvården ska dock arbeta för att förebygga ohälsa, och den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Det inkluderar också anhöriga som riskerar att drabbas av ohälsa på grund av att de vårdar eller stödjer en person med missbruk eller beroende.

Al- eller Nar-Anon-inspirerade stödprogram och coping skills training är två olika åtgärder för att stödja vuxna anhöriga till personer med missbruk eller beroende. Båda metoderna innehåller bland annat interaktiva föreläsningar om beroende och om anhörigas olika strategier för att hantera påfrestningar och krav.

Al- eller Nar-Anon-inspirerade stödprogram

Al- eller Nar-Anon-inspirerade stödprogram är till för anhöriga till personer med alkohol- eller narkotikamissbruk eller beroende. Al-Anon är en självhjälpsrörelse för anhöriga till personer med alkoholproblem, och Nar-Anon är motsvarande självhjälpsrörelse för anhöriga till personer med narkotikaproblem. Stödprogrammen leds av professionella.

Stödprogrammen har även utformats som ett manualbaserat program: Al-Anon facilitation treatment (AFT) som finns i en svensk version för anhöriga till personer med psykisk samsjuklighet. Den konkreta utformningen av stödprogrammen kan skifta något. Gemensamt för dem alla är att de innehåller interaktiva föreläsningar om beroende, om anhörigas olika coping-strategier och om Al-Anons och Nar-Anons filosofi. Centralt är att programmen är icke-konfrontativa, och personen som missbrukar eller är beroende deltar inte tillsammans med sina anhöriga.

Coping skills training, CST

CST är ett stödprogram för anhöriga till personer med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika. Programmet har sin teoretiska grund dels i Al-Anons erfarenheter av så kallat möjliggörande, dels i senare forskning om anhörigas copingstrategier.

En inledande informationssession beskriver skillnaden mellan negativ och positiv coping. Deltagarna får skriftligt material som tar upp rollmönster och beteendemönster i familjer där en person missbrukar och får svara på frågor om egna rollmönster och copingstrategier. De efterföljande sessionerna har olika teman som exempelvis familjeanpassning, roller, relationer och sexualitet, isolering och sociala nätverk samt repetition och formulering av mål för framtiden.

Mellan de olika sessionerna för deltagarna dagbok över kritiska situationer, som sedan diskuteras under sessionerna. Programmet ges vanligen som gruppinsats i öppen vård, men kan också ges som individuella sessioner. Programmet varierar i omfattningen 5–8 veckor, och med 1–2 sessioner per vecka.

Stöd till anhöriga som vill motivera närstående till behandling

Anhöriga kan spela en viktig roll för att en person med missbruks- eller beroendeproblem ska ta kontakt och behålla kontakt med vården. Att motivera en person till behandling är självklart en frivillig insats, och insatser riktade till anhöriga förutsätter att de själva har uttryckt ett önskemål om stöd. Dessutom behöver man uppmärksamma frågor kopplade till samtycke, sekretess och tystnadsplikt i samband med insatserna.

Flera olika metoder har på olika sätt fokus på det personliga sociala nätverkets betydelse för att stödja en person till att söka och ta emot behandling och i förlängningen till drogfrihet. En av dessa metoder är CRAFT.

CRAFT

Syftet med CRAFT (community reinforcement approach and family traning) är att hjälpa anhöriga att förmå en person med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika att söka sig till och ta emot behandling. Metoden syftar också till att förbättra dels familjerelationerna, dels hälsan och välbefinnandet för de anhöriga.

CRAFT är en manualbaserad metod som bygger på icke-konfrontativa, KBT-orienterade terapeutiska strategier. Den går ut på att den anhöriga lär sig olika färdigheter för att uppmuntra till drogfrihet, skapa förutsättningar för aktiviteter som kan utgöra drogfria alternativ, och att motivera personen att söka och ta emot behandling.

Metoden inkluderar också träning i kommunikationsfärdigheter och i att identifiera och hantera potentiellt hotfulla och våldsamma situationer.

Programmet är uppbyggt kring regelbundna sessioner i öppen vård (vanligen 12 sessioner under max 6 månader) och kan ges antingen i grupp eller individuellt.

Mer om stöd till anhöriga

Familjeorienterat arbetssätt

När föräldrar med missbruk uppmärksammas inom socialtjänsten behövs både ett barn- och ett föräldraperspektiv i utredningar och insatser för bästa möjliga resultat och bemötande. Att arbeta utifrån ett familjeorienterat arbetssätt förutsätter intern samordning mellan verksamhetens olika enheter för att förbättra stödet till barn och föräldrar i familjer med missbruk.

Barn som anhöriga

Många barn växer upp med missbruk i familjen. För dessa barn finns hög risk för allvarliga konsekvenser som rör barnens hälsa, skolgång och arbetsliv. Genom stöd till barnen går det att förbättra situationen här och nu, och förebygga riskerna.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen. Senast granskad:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter