Psykologisk och psykosocial behandling för vuxna

I både psykologisk och psykosocial behandling vid missbruk och beroende utgör samtalskontakten basen. De metoder som har bäst bevisad effekt vid missbruk och beroende av alkohol är MET, KBT eller ÅP, CRA, SBNT och tolvstegsbehandling. Vid missbruk och beroende av bensodiazepiner, cannabis, centralstimulerande preparat eller opioider har KBT eller ÅP och CRA hög prioritet.

Vid behandling av missbruk och beroende har både den psykologiska och den psykosociala behandlingen ett psykosocialt synsätt där samtalskontakt utgör basen för behandlingen. Psykologisk behandling fokuserar mer på intrapsykiska processer, medan psykosocial behandling fokuserar mer på den sociala situationen och sammanhanget. Psykosocial behandling kan också innefatta åtgärder som exempelvis information, rådgivning, hänvisning och kontakter med närstående.

Exempel på psykologisk och psykosocial behandling som rekommenderas vid missbruk och beroende:

  • CRA, Community Reinforcement Approach
  • KBT eller återfallsprevention (med tillägg av MI eller MET)
  • MATRIX-programmet
  • motiverande samtal, MI
  • motivationshöjande behandling, MET
  • nätverksterapi
  • parterapi
  • psykodynamisk och interaktionell terapi
  • SBNT, Social Behaviour Network Therapy
  • tolvstegsbehandling.

CRA, Community Reinforcement Approach

CRA, Community Reinforcement Approach, är en metod som kombinerar insatser riktade mot personens missbruk eller beroende med insatser som handlar om boende, arbete, fritid och sociala kontakter.

Inom CRA används kontakter och insatser i närmiljön som förstärkande moment för att uppnå en förändring av missbruket eller beroendet. Metoden kombinerar exempelvis

beteendeanalys, det vill säga kartläggning av vad som utlöser användning av alkohol och narkotika och vad det får för konsekvenser:

  • färdighetsträning
  • återfallsprevention
  • jobbcoachning
  • familjerådgivning.

Inom CRA kan man använda samtalsmetodiken MI.

Kognitiv beteendeterapi, KBT, eller återfallsprevention, ÅP

Kognitiv beteendeterapi, KBT, syftar generellt till att underlätta för personer att förstå och hantera problematiska tankar, känslor och beteenden. Syftet är också att skapa mer realistiska och funktionella tankar, känslor och beteenden.

När KBT används inom missbruks- och beroendevården ingår vanligtvis återfallspreventiva inslag med fokus på missbruket eller beroendet. Tillsammans med behandlaren formulerar klienten eller patienten mål för vad han eller hon vill uppnå med behandlingen och arbetar sedan enligt en fastlagd struktur för att nå dessa mål.

Inom KBT använder man sig av metoder såsom kartläggning av tankar, känslor, reaktioner och beteenden, och av exponering. Hemuppgifter är en central del av behandlingen, där man testar och följer upp nya förhållningssätt. Behandlingen kan ges individuellt eller i grupp.

Återfallsprevention är en närliggande behandling till KBT

En närliggande behandling till KBT är återfallsprevention, ÅP. ÅP utgår vanligtvis från samma teori som KBT vilar på, och kan ha inslag av metoder som används inom KBT. ÅP syftar till att ge yttre beteendeinriktade och inre kognitiva färdigheter i att påverka såväl återfalls- som avhållsamhetsprocessen.

De yttre färdigheterna handlar bland annat om att individen ska kunna tacka nej till alkohol eller narkotika på ett sätt som fungerar för henne eller honom. De inre färdigheterna handlar om att deltagarna ökar sin förmåga att känna igen, undvika och hantera risksituationer för återfall. Behandlingen kan också innehålla inslag om hur man ska hitta ett stödjande umgänge och nätverk, och om att ha en balanserad livsstil.

MATRIX

MATRIX är en öppenvårdsmodell utformad för personer som är beroende av centralstimulerande droger. Modellen kombinerar delar från olika psykosociala behandlingsmetoder, såsom tolvstegsbehandling och återfallsprevention, med socialt nätverksstöd, såsom självhjälpsgrupp och familjeprogram, och regelbundna urinprover.

MATRIX pågår 16 veckor med sammanlagt 52 träffar. Behandlingen inleds med en intensivfas där klienter och anhöriga får utbildning om beroende av centralstimulerande droger och genomgår färdighetsträning för att nå och upprätthålla drogfrihet. De får också stöd till att delta i tolvstegsinriktade självhjälpsgrupper och blir erbjudna att delta i sociala stödgrupper inriktade på resocialisering.

Anhöriga uppmanas att ett par gånger varje vecka delta i utbildningen och i gemensamma familjesessioner. Efter den intensiva fasen minskar de anhörigas deltagande medan klienten fortsätter att delta i gruppterapi och självhjälpsgrupper, och inleder kontakt med andra stödverksamheter.

Efter 16 veckor fortsätter eftervård, en gång per vecka.

Motiverande samtal, MI

Motiverande samtal, MI, är en samtalsmetodik som syftar till att öka personens egen motivation till beteendeförändring. Genom samtalen görs klienten eller patienten medveten om den bild som hen har av sig själv och sina alkohol- eller narkotikaproblem, hur väl den bilden stämmer överens med verkligheten och vilka vägar som finns till förändring. MI kan användas som tillägg till psykologisk och psykosocialbehandling som exempelvis KBT eller ÅP.

Motiverande samtal för personer med missbruksproblem på SBU:s webbplats

Motivationshöjande behandling, MET

Motivationshöjande behandling, MET, vilar på motiverande samtal med tillägget att det finns en manual för hur behandlingen ska genomföras.

Behandlingens utgångspunkt är en kartläggning där medicinska test och frågeformulär av olika slag ingår. Resultatet av kartläggningen återkopplas vid ett samtal med klienten eller patienten, då även en anhörig rekommenderas att vara med. Därefter följer ytterligare 3–4 uppföljande samtal som är baserade på motiverande samtal och inriktade på hur man ska kunna genomföra en förändring.

MET-manualen på alkoholhjalpen.se

Nätverks- och parterapi

Vid missbruk och beroende av alkohol och narkotika berörs och involveras även de människor som finns i personens närhet. Bruk av alkohol och narkotika sker ofta tillsammans med andra, och det sociala nätverket kan innebära påtagliga risker, såväl när det gäller påverkan på själva missbruket som konfliktfyllda relationer. Samtidigt är meningsfulla och stödjande nätverk och relationer centrala i uppbyggnaden av ett drogfritt liv.

Konstruktivt stöd från det personliga sociala nätverket vid sidan om behandlingen har visat sig ha en positiv påverkan på utfallet av behandlingen. Exempelvis minskar risken för återfall och att personen avbryter vården. Därför är det viktigt att involvera stödjande personer som exempelvis familj, vänner och arbetskamrater i behandlingen. Ett sätt att involvera dessa personer är att kombinera olika former av psykologisk och psykosocial behandling och läkemedelsbehandling med nätverks- och parterapi.

Nätverksterapi, NT

Nätverksterapi, NT, är en insats där personer i klientens eller patientens personliga sociala nätverk, som exempelvis familj, vänner och arbetskamrater, involveras i behandlingen i syfte att stödja ett positivt utfall. NT är en manualbaserad modell som vilar på kognitiva och beteendeterapeutiska principer. Modellen syftar till att använda nätverkets medlemmar som samarbetspartners för att mobilisera konstruktivt stöd och gemenskap, främja drogfrihet och bidra till att klienten eller patienten stannar kvar i och tar till sig behandling.

Nätverksterapin delas in i följande tre faser:

  1. Den första fasen syftar till att identifiera stödjande och drogfria personer i klientens sociala nätverk, kontakta dessa personer och bjuda in dem till att delta i de följande sessionerna.
  2. Den andra fasen syftar till att bygga upp, engagera och mobilisera det sociala nätverket för att kunna utgöra ett stöd för förändring. Fas två kan även innefatta utbildningsinsatser till nätverksmedlemmarna.
  3. Fas tre fokuserar på framtiden med målet att skapa goda förutsättningar för det sociala nätverket att fungera stödjande när behandlingen är avslutad.

Parterapi

I parterapi enligt behavioral couples therapy, BCT, behandlas personen med missbruk eller beroende tillsammans med sin samboende partner.

BCT har två huvudsakliga komponenter:

  • interventioner som fokuserar på missbruket och som syftar till att förbättra förutsättningarna för avhållsamhet
  • relationsfokuserade interventioner som syftar till att främja positiva interaktioner och konstruktiv kommunikation mellan partnerna.

Målet är att skapa en positiv utveckling genom att engagera partnern.

I den tidiga behandlingsfasen koncentreras terapin på att förflytta fokus från negativa känslor och interaktioner som rör missbruket till positivt ömsesidigt utbyte mellan partnerna. Senare i behandlingen ligger fokus på sådant som att förbättra parets förmåga att kommunicera sinsemellan, strategier för problemlösning, att förhandla kring överenskommelser om beteendeförändring och att utforma strategier för att främja fortsatt tillfrisknande.

Psykodynamisk och interaktionell terapi

Psykodynamisk terapi (PDT) och interaktionell terapi (IPT) är två närliggande terapiformer som båda syftar till att öka personens självkännedom och möjlighet att förhålla sig till och hantera sina reaktioner och livsomständigheter. I många fall kan känslomässiga konflikter och reaktioner utgöra bakomliggande och vidmakthållande faktorer till alkohol- eller narkotikaberoendet.

Behandlaren är mer aktiv än vad som är vanligt i klassisk psykodynamisk terapi och behandlingen är ofta mer strukturerad. IPT fokuserar framför allt på reaktioner och förhållningssätt i aktuella relationer.

IPT bedrivs vanligtvis som gruppterapi och PDT bedrivs både individuellt och i grupp. Terapiformerna kan ges som korttidsterapi på cirka 8–15 sessioner eller som långtidsterapi på 1–2 år.

SBNT, Social Behaviour Network Therapy

SBNT, Social Behaviour Network Therapy, bygger på en integrering av kognitiv beteendeterapi eller återfallsprevention, par- och nätverksterapi och de sociala aspekterna av CRA. Interventionen utgår från att social interaktion och stöd från det sociala nätverket är centralt för ett positivt behandlingsutfall och för att en person ska kunna upphöra med sitt missbruk eller beroende. Metoden kan även användas för personer som saknar ett stödjande socialt nätverk i syfte att hjälpa dem att utveckla konstruktiva nätverksrelationer

Tolvstegsbehandling

Tolvstegsbehandling, som ibland kallas ”twelve-step facilitation” (TSF) eller Minnesota-modellen (MM), är en strukturerad behandling som tillämpar Anonyma alkoholisters, AA:s, tolv steg för tillfrisknande och förbereder deltagarna för AA eller andra liknande självhjälpsgrupper, till exempel Anonyma narkomaner, NA.

Tolvstegsbehandlingen innebär att klienten eller patienten arbetar med att få insikt i sitt beroende och om möjligheter till förändring genom att ta emot stöd, inventera egna hinder och bearbeta dessa med gruppens hjälp. Inom behandlingen bearbetar man också problem som relaterar till skam- och skuldkänslor och till identitet.

Behandlingen sker vanligtvis i grupp men kan också ges individuellt.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen Senast granskad:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter