Vad är adhd?

Adhd är en förkortning av engelskans attention-deficit/hyperactivity disorder. Adhd beskrivs som en utvecklingsrelaterad funktionsavvikelse i det psykiatriska diagnossystemet DSM-5, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Vid adhd kan man ha svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll eller att reglera aktivitetsnivån. Det kan leda till svårigheter inom flera livsområden, som stör eller försämrar kvaliteten i funktionsförmågan socialt, i skolan eller i arbete.

Adhd är heterogent och det innebär att symtombild och grad av funktionsnedsättning varierar mellan personer. Symtom och funktionsnedsättningar uppstår i ett samspel mellan en persons förmåga och krav som ställs i skola, på arbete, i hemmiljö eller på fritiden.

På senare år har fler personer än tidigare fått diagnosen, vilket troligen främst beror på att kunskapen om adhd har ökat och att fler personer med adhd därför uppmärksammas och söker hjälp.

Befolkningsbaserade undersökningar visar att drygt 5 procent av barn och ungdomar över 7 års ålder och drygt 2,5 procent av vuxna har adhd.

Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Uppmärksamhetssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet

Uppmärksamhetssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet i olika kombinationer är huvudsymtomen vid adhd.

Uppmärksamhetssvårigheter

Uppmärksamhetssvårigheter eller koncentrationssvårigheter innebär för personer med adhd att de har svårt att fokusera på det väsentliga, behålla uppmärksamheten på saker som uppfattas som tråkiga och styra uppmärksamheten på ett flexibelt sätt. Det kan också vara svårt att mobilisera energi och motivation inför en uppgift och att organisera sitt handlande.

Impulsivitet och överaktivitet

Impulsivitet innebär problem med att bromsa och kontrollera sina impulser. En person med adhd kan exempelvis ha svårt att hålla inne sina reaktioner, lyssna färdigt innan hen svarar och tänka efter innan hen agerar.

Överaktiviteten visar sig på olika sätt i olika åldrar. Många barn med adhd har svårt för att lyssna och leka koncentrerat. Barn i skolåldern kan ha svårigheter att sitta stilla och anpassa aktivitetsnivån till kraven i situationen. Hos vuxna med adhd är den motoriska överaktiviteten oftast mindre framträdande och istället upplever man ofta en inre rastlöshet och svårigheter att gå ner i varv.

Adhd hos barn och ungdomar

Barn och ungdomar som uppfyller diagnoskriterierna för adhd har stora och varaktiga svårigheter i flera olika situationer. Hur de reagerar i olika situationer kan bero på motivation och typ av uppgift, liksom hur nöjda de känner sig i situationen.

Barn och ungdomar med adhd har mindre marginaler för påfrestningar och blir fortare trötta än andra barn och ungdomar. Mycket energi går åt till att göra saker som andra barn och ungdomar inte alls behöver anstränga sig för. En lugn och stödjande omgivning kan bidra till att minska symtomen och dess konsekvenser.

Symtomen förändras över tid

Hos barn med adhd i förskoleåldern är ofta överaktiviteten det mest framträdande problemet.

I låg- och mellanstadieåldern har många barn med adhd svårt att sitta stilla, störs lättare än andra, hoppar från en sak till en annan och har svårt att bli klara med sina uppgifter. De barn som främst har uppmärksamhetsproblem sitter ofta i egna tankar och har svårt för att komma igång med eller avsluta sina uppgifter.

I högstadieåldern har ungdomar med adhd ofta svårt att planera och ta ansvar för uppgifter i vardagen. De kan känna sig rastlösa, tröttnar lätt och har svårt att se konsekvenserna av sitt beteende.

Adhd hos vuxna

Uppmärksamhetssvårigheter finns ofta kvar i vuxen ålder. Vuxna med adhd kan exempelvis

• ha svårt att uppmärksamma detaljer
• ha svårt att vara fokuserade under längre tid
• blir lätt distraherade
• påbörjar uppgifter som de sedan har svårare att avsluta
• svårigheter med att planera, organisera och att skapa struktur i vardagen
• undviker ofta, eller ogillar uppgifter som kräver långvarig mental ansträngning.

Impulsivitet och överaktivitet brukar ofta bli mindre framträdande i vuxen ålder. Hos vuxna kan symtomen exempelvis visa sig som bristande tålamod, att man har svårt att vänta på sin tur och avbryter andra, agerar först och tänker efter sedan.

Den motoriska överaktiviteten är däremot inte alltid lika påtaglig hos vuxna. De kan ha lärt sig att de behöver förbli sittande men blir stressade på grund av det. I den mån de har möjlighet, undviker de ofta situationer där de förväntas bli sittande. Överaktiviteten kan också visa sig som att man pratar väldigt mycket, ständigt är upptagen med att göra något eller har svårt att känna sina egna gränser. Det innebär också att man lättare kan hamna i stress- och utmattningstillstånd.

Könsperspektiv på adhd

Flickor och pojkar med adhd har liknande grundproblem och huvudsakligen lika stora funktionsnedsättningar. En större andel av de som får diagnosen adhd i barndomen är pojkar. Men med stigande ålder jämnas skillnaden i förekomst ut mellan könen eftersom fler kvinnor får diagnosen som ungdomar och vuxna.

Pojkar med adhd har ofta ett mer utagerande beteende än flickor vilket gör att de uppmärksammas mer, framför allt i skolan. Flickors svårigheter upptäcks senare, ofta som skolsvårigheter i och med ökade krav i högre årskurser. Flickor diagnostiseras ofta med ångest eller depression innan deras adhd identifieras.

Orsaker till adhd

Forskning visar att det vid adhd, som vid de flesta former av psykisk ohälsa, finns tydliga ärftliga orsaker. Men det finns ingen enskild genetisk avvikelse med stor effekt som kan förklara ärftligheten. Istället är det hundratals små genvariationer som var och har en mycket liten effekt men som sammantaget bidrar till de funktionsnedsättningar som adhd medför. Genförändringarna innebär minskad aktivitet i de delar av hjärnan som är inblandade i den viljemässiga styrningen av uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Dessa funktioner använder vi för att planera, styra och samordna våra handlingar.

Samsjuklighet vid adhd

Adhd förekommer ganska sällan ensamt. Många barn och ungdomar har utöver sin adhd samtidigt symtom och funktionsnedsättningar som kan vara egna psykiatriska störningar, till exempel

• sömnstörningar, ofta med en förskjuten dygnsrytm med kvällspigghet och dagtrötthet som följd
• känslomässig labilitet med starka svängningar i stämningsläge
• utagerande beteendeproblem som trotssyndrom eller uppförandestörning
• inåtvända problem som oro, ängslan och nedstämdhet
• skadligt bruk och beroende av nikotin, alkohol eller droger
• tics, tvångssyndrom och inlärningssvårigheter som dyslexi
• autismspektrumtillstånd.

Personer med utagerande beteende och skadligt bruk eller beroende har mycket ökad risk för kriminalitet och annat utanförskap.

Hos vuxna med adhd förekommer samtidigt exempelvis

• sömnstörningar, ofta med en förskjuten dygnsrytm med dagtrötthet som följd
• känslomässig labilitet
• ångestsyndrom, depression, bipolärt syndrom
• personlighetssyndrom
• autismspektrumtillstånd
• psykossjukdom
• inlärningssvårigheter som dyslexi
• ätstörningar, framförallt bulimi och hetsätningsstörning
• skadligt bruk och beroende av tobak, alkohol eller droger.

Olika typer av somatisk sjukdom och hälsoproblem är också vanligare hos personer med adhd. Hos barn och ungdomar förekommer oftare fetma, övre luftvägssjukdomar, astma, allergi, magåkommor och epilepsi. Hos vuxna har man sett ett samband mellan adhd och fetma, astma, migrän, magåkommor, smärtproblematik, epilepsi, typ II-diabetes och funktionsstörning i sköldkörteln.

Risk- och skyddsfaktorers betydelse för prognosen

Riskfaktorer är förhållanden som ökar sannolikheten för att en person ska utveckla problem. Skyddsfaktorer ökar istället personens motståndskraft mot belastningar och dämpar effekten av riskfaktorer. Exempel på skyddsfaktorer är om ett barn har lätt för att lära, att barnet har goda relationer till kamrater och trygga hemförhållanden.

Prognosen kan förbättras om personalen i de verksamheter som möter personer med adhd och deras familjer både försöker kompensera för riskfaktorer och stärka skyddsfaktorerna.