Om personcentrering

Personcentrering är ett förhållningssätt som är nära kopplat till värderingar, attityder och kulturen i en verksamhet. Förhållningssättet grundas på tanken att mottagaren är en person med förmågor och behov. Personen ska vara delaktig och personalen är en resurs i personens hälsoprocess.

Det finns ingen entydig definition av personcentrering. Eftersom personcentrering alltid måste utgå från individen så kommer personcentrering i praktiken att betyda olika saker, i olika situationer, för olika individer. Här ger vi några beskrivningar av vad personcentrering kan innebära för vård och omsorg.

Personcentrering på alla nivåer i verksamheten

På de här webbsidorna om personcentrering kombinerar vi ordet personcentrering på olika sätt. Exempelvis personcentrerad samverkan, personcentrerad vård och omsorg och personcentrerat arbetssätt. I en personcentrerad vård och omsorg behöver personcentrering genomsyra allt arbete, på alla nivåer i verksamheten. Det innebär att allt från måltidssituationer, samordning och samverkan mellan verksamheter till myndighetsbeslut kan ses som personcentrerade, om de grundar sig i det personcentrerade förhållningssättet.

Om förhållandet mellan personcentrering och personcentrerad vård

Inger Ekman är professor i omvårdnad och föreståndare för GPCC, Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet och hon beskriver förhållandet mellan personcentrering och personcentrerad vård enligt följande (Ekman 2017):

Personcentrering tar sin utgångspunkt i att vi alla är människor med vilja, förmågor och behov. De egenskaper som utmärker en person kan uppmärksammas eller negligeras, förstärkas eller förminskas av andra människor. Ett personcentrerat förhållningsätt fokuserar på människans resurser och förmågor och påverkar hur jag ser på, och relaterar till, andra människor. Personcentrering är en etik som kan prägla alla möten med människor i vilken situation och kontext som helst.”

och

Personcentrerad vård blir då hur ett personcentrerat förhållningssätt kommer till uttryck i den specifika kontakten hälso- och sjukvård. Det gäller relationer i det direkta mötet i en vårdsituation, mellan patienter, närstående och medarbetare inom hälso- och sjukvården Nyckelbegrepp inom personcentrerad vård är partnerskap, personens egen berättelse, överenskommelsen och dokumentation.”

Källa: Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik, Inger Ekman (red.), Andra upplagan, Stockholm: Liber 2020

Personcentrering – ett partnerskap som bygger på ömsesidig respekt

Man kan se personcentrerad vård och omsorg som ett partnerskap mellan den vårdbehövande personen och personalen. Personcentrering är inte ett statiskt begrepp. Gemensamt för de olika beskrivningarna av personcentrering är att en person ska bemötas med respekt och värdighet, och att vården och omsorgen ska ta hänsyn till hens behov, erfarenheter och resurser. Personcentrering bygger på ömsesidig respekt.

Det innebär att se den enskilda personen, att involvera hen och att anpassa vården eller omsorgen efter hens behov och förutsättningar. Personens upplevelse och erfarenheter av sjukdom och hälsa vägs samman med professionella bedömningar och utifrån det planeras vården, behandlingen, omhändertagandet och rehabiliteringen i samråd med personen. Genom uppföljning och vid behov revidering bygg upp och fördjupas den personcentrerade relationen över tid.

En viktig förutsättning är att personens inflytande och delaktighet är frivilligt. I vissa fall kan personcentrering innebära att personen själv tar en mycket aktiv roll i sin egen vård. Det kan även innebära att personalen är lyhörd för personens preferenser och värderingar.

Läs mer inom samma tema på sidan Att arbeta personcentrerat

Stöd i lagstiftningen

Människor har rätt till inflytande över det som berör den egna personen, hälsan och i förlängningen det egna livet. Det finns stöd för detta i lagstiftningen.

Stöd i lagstiftningen för hälso- och sjukvården

Inom hälso- och sjukvården samlas de mest grundläggande bestämmelserna om patientens ställning i patientlagen (PL). Lagens främsta syfte är att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet.

I förarbetena till lagen framgår att en patients medverkan i hälso- och sjukvården, genom att hen själv utför vissa vård- eller behandlingsåtgärder, ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar.

Patientens närstående ska få möjlighet att medverka vid utformningen och genomförandet av vården, om det är lämpligt och om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar detta (5 kap. 3 § PL).

Även enligt 5 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL), och 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (PSL), framgår att vården och behandlingen så långt det är möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. När prioriteringar måste göras ska de alltid göras utifrån den som har störst behov, vilket framgår av 3 kap. 1 § HSL.

Enligt patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvård dock alltid ges utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet samt inom ramen för de krav som ställs i lagstiftningen (6 kap. 1 § PSL). Patienten kan således inte själv bestämma vilken vård som ska ges och patientens medverkan kan aldrig innebära att personalen inte följer kraven på att vården och behandlingen ska ske i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Stöd i lagstiftningen för socialtjänsten

När det gäller socialtjänsten finns det också stöd för personcentrering i lagstiftningen. Av socialtjänstlagen (SoL) framgår bland annat att verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § SoL) och att socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne (3 kap. 5 § SoL). Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (5 kap. 4 § SoL).

Även verksamheten enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Vidare framgår att den enskilde i största möjliga utsträckning ska ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges (6 § LSS).

Faktagranskad av: Socialstyrelsen Senast granskad:
Källor:
Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik, Inger Ekman (red.), Andra upplagan, Stockholm, Liber, 2020
Från mottagare till medskapare – ett kunskapsunderlag för en mer personcentrerad hälso- och sjukvård, Vård och omsorgsanalys, 2018
Svensk standard, SS-EN 17398:2020, Patientdelaktighet i hälso- och sjukvård – Minimikrav för personcentrerad vård, Svenska institutet för standarder (SIS), 2020
Patientlag (2014:821), riksdagen
Hälso- och sjukvårdslag (2017:30), riksdagen
Patientsäkerhetslag (2019:659), riksdagen
Socialtjänstlag (2001:453), riksdagen
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), riksdagen

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter