Rätt arbetssätt och bemötande
Ett individuellt anpassat bemötande och arbetssätt bidrar till god kvalitet i socialtjänstens verksamheter. Ett arbetssätt där personalen genomgående är lyhörda och stimulerar den enskildes motivation bidrar till återhämtning från psykisk sjukdom. Målet är att personer med psykiska funktionsnedsättningar ska kunna delta i samhället och leva som andra.
Personalens kompetens och bemötande spelar en viktig roll
I SoL och LSS ställs krav på att verksamheten och de insatser som ges ska vara av god kvalitet. Ett professionellt bemötande präglas av respekt, ödmjukhet och empati. Så skapas och bevaras en förtroendefull relation i kontakten med personer som har en funktionsnedsättning. Det handlar också om att personalen ska uttrycka sig sakligt och tydligt för att den enskilde ska förstå.
Delaktighet för den enskilde är en del av kvalitetsaspekten och behöver särskilt uppmärksammas. Vad som är god kvalitet för individen behöver utgå från individens behov, förutsättningar och önskemål. Individuppföljning innebär att ta reda på om individen har fått sina behov tillgodosedda med tjänster som präglas av bland annat ett gott bemötande, självbestämmande och integritet.
Rekrytering och introduktion med tydliga krav
Inför rekrytering av ny personal är det viktigt att arbetsgivaren har utarbetat tydliga krav på vilka kunskaper och erfarenheter som de sökande ska ha utifrån de arbetsuppgifter som de ska utföra. Kraven på kompetens måste också motsvara de behov som de enskilda personerna har på grund av sin funktionsnedsättning.
En bra introduktion av nyanställda har stor betydelse för att personalen ska kunna ge ett gott stöd och en god service och omsorg.
Kommunikation enligt FN:s konvention
Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innefattar kommunikation bland annat språk, textning, punktskrift, taktil kommunikation, stor stil, tillgängliga multimedier, såväl som textstöd, uppläst text, lättläst språk och mänskligt tal, alternativa och kompletterande former, medel och format för kommunikation, samt tillgänglig informations- och kommunikationsteknik.
Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning - Regeringen
Temat Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Kommunikation på den enskildes villkor
Personalen kan behöva lära sig en särskild kommunikationsmetod eller ett speciellt förhållningssätt för att kunna möta den enskildes behov. Det kan också handla om andra behov som inte har med själva funktionsnedsättningen att göra, exempelvis att den enskilde talar ett annat språk än svenska. Då behövs personal som kan kommunicera med den enskilde på det aktuella språket. Arbetet kräver ofta egenskaper som tålamod och förmåga till inlevelse.
Samtala genom tolk
När två parter ska kommunicera med varandra men saknar ett gemensamt språk är tolken ett nödvändigt mellanled för att de ska kunna föra ett samtal sinsemellan. Då är professionell tolkhjälp ett redskap för att båda parter ska kunna förvissa sig om att den information som förmedlas blir ömsesidigt förstådd. Målet för det tolkade samtalet är att det ska vara så likt ett vanligt samtal som möjligt. Tolkens funktion bestäms av tolkens yrkesetiska regler.
Samtala genom tolk (under temat Interkulturellt perspektiv)
Självbestämmande och rättskapacitet
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast att staten ska erkänna att personer med funktionsnedsättning har rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden. Sverige ska enligt konventionen genomföra åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet. Både handläggare och utförare behöver ge varje person förutsättningar att uttrycka sin vilja, försöka att fånga denna, utveckla viljan och observera om den förändras.
De enskilda ska bland annat erbjudas stöd att fatta beslut, uttrycka sina önskemål och skyddas från övergrepp.
Det innebär att verksamheter som arbetar med personer med funktionsnedsättning ska:
- ge ett långsiktigt stöd för att öka självförtroende och färdigheter hos personer med funktionsnedsättning
- stödja den enskilde att uttrycka sin vilja
- ge stöd till den enskilde att fatta beslut med utgångspunkt i bästa tolkningen av individens vilja och önskemål
- erbjuda den enskilde möjlighet att i förväg uttrycka sin vilja, så att personens vilja och önskemål kan följas även i perioder då personen inte har förmåga att uttrycka sin vilja
- stödja den enskilde att kunna utföra ekonomiska och finansiella uppgifter.
Personer med funktionsnedsättning ska kunna avstå från stöd, ta risker och begå misstag, men skyddas mot otillbörlig påverkan, till exempel aggression, hot, bedrägeri eller manipulation.
För verksamheter som arbetar med personer med funktionsnedsättning innebär konventionen att man frigör och utvecklar enskildas och gruppers egna resurser. En förutsättning för självständighet är att få tillfälle att vara delaktig i sin planering. Personalen behöver ställa frågor och stämma av att den enskilde förstår och är överens. Individuella svårigheter och möjligheter till att kommunicera kan se väldigt olika ut för personer med funktionsnedsättning. Detta ställer också krav på att personer runt den enskilde har kunskap om vilket kommunikationsstöd som han eller hon behöver.
Likhet inför lagen och rätten till information
Både handläggare och utförarpersonal behöver ge varje person förutsättningar att uttrycka sin vilja, försöka att fånga denna, utveckla viljan och observera om den förändras.
Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har alla rätt till allmän information i alla format och i alla former av kommunikation som de själva väljer. Det innebär bland annat information om vilket stöd och service socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan bestå av och hur en ansökan eller begäran går till.
Enligt konventionen är alla lika inför lagen, det vill säga att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på lika villkor som andra. Det innebär bland annat att få stöd att uttrycka sin vilja i samband med myndighetsutövning. När det gäller insatser som erbjuds genom LSS och SoL är personens vilja är en förutsättning för att kunna bedriva stöd av god kvalitet.
Full delaktighet
I FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning uttalas bland annat rätten till självbestämmande och möjlighet att delta i samhället. I sammanhanget nämns uttrycket full delaktighet. Det betyder att det inte finns någon allmän gräns för hur delaktig en person kan vara. Vad som är en rimlig nivå för delaktighet och samhällsengagemang kan enbart bestämmas av den enskilde.
Delaktighet i samhället
Inflytande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och helhetssyn är viktiga begrepp i mötet och i arbetet med personer som har psykiska funktionsnedsättningar. Begreppen är tätt sammanflätade och utgår från ett gott bemötande och synen på den enskildes rätt till självbestämmande och integritet. Självbestämmande handlar om att den enskilde ska ha ett direkt inflytande på allt som rör honom eller henne. Vad gäller integritet kan det närmast beskrivas som en personlig gräns eller sfär som kan vara psykisk eller fysisk.
Tillgänglighet och möjligheter till inflytande ska prägla alla möten och kontakter med personer som har en psykisk funktionsnedsättning. Tillgänglig information och kommunikation bidrar till att det är lätt att läsa, höra, se och förstå. Tillgänglighet handlar också om att möten ska hållas i lokaler där alla kan delta på lika villkor. Socialtjänsten har ett ansvar att ge stöd till enskilda personer att kunna leva jämlikt och vara aktiva i samhällslivet.
Skapa delaktighet i samhället, hos Myndigheten för delaktighet
Självbestämmande och inflytande i praktiken
Den enskilde bör så långt som möjligt kunna vara delaktig i sin planering. Vidare ska socialtjänstens arbetssätt bidra till att frigöra och utveckla enskilda personers och gruppers resurser. Då behöver socialtjänstens olika verksamheter vara så tillgängliga som möjligt. I praktiken innebär det att så långt möjligt möta den enskilde på personens villkor. Tillgänglighet kan på så vis ses som en fråga om bemötande.
Verksamheten behöver ta hänsyn till personens individuella behov av anpassad information och kommunikation eller kommunikationsstöd. Det handlar om planering, utformning och genomförandet av en insats. Den enskilde ska också ha möjlighet till att kunna välja aktiviteter utifrån sina intressen.
Arbeta systematiskt med tillgänglig verksamhet, hos Myndigheten för delaktighet
Verktyg för att arbeta systematiskt, hos Myndigheten för delaktighet
Vissa saker kan den enskilde inte vara med och påverka eller bestämma och det är viktigt att personen får information om hur ramarna ser ut. Det kan vara saker som personalens arbetstider och vem av personalen som ska arbeta. Även här har personalens bemötande och arbetssätt en avgörande roll.
Tillgänglighet handlar också om att ta hänsyn till olika hinder som geografiska avstånd eller att miljön ute eller inne inte är anpassad utifrån den enskildes behov. Personer med långvariga psykiska funktionsnedsättningar har betydligt lägre inflytande över sina liv än andra. Olika hjälpmedel kan underlätta det dagliga livet och bidra till en ökad tillgänglighet och självständighet för den enskilde. Stödet kan vara tidshjälpmedel, kognitiva stöd eller enklare stöd som en skrivtavla för kom ihåg-noteringar. Syftet med hjälpmedel är att förbättra nedsatt förmåga, uppväga förlorad förmåga eller bevara en viss förmåga. Det är viktigt att man väljer hjälpmedel tillsammans med individen och utifrån just den personens behov.
Stöd för att uttrycka behov och önskemål
Vägen till delaktighet kan se ut på olika sätt och ta sig olika former. Personer med svårigheter att kommunicera har oftast begränsade möjligheter att ge uttryck för sin vilja. Även med stöd kan det då vara svårt att utöva verkligt inflytande. Ett idealiskt arbetssätt är att lyssna på den enskildes drömmar även om de är orealistiska här och nu. Drömmarna och önskemålen kan fungera som underlag och ledstjärna för mer långsiktiga mål.
Delaktighet för personer med funktionsnedsättning (under temat Delaktighet)
Läs mer på Kunskapsguiden
- Alternativ kompletterande kommunikation (under Funktionshinder)
- Hjälpmedel (under Arbetsmetoder och perspektiv)
- Individuella behov inom det här temat
Vägar till ökad delaktighet
Förmågan att vara delaktig har beskrivits som en egen ”kompetens” som utvecklas individuellt och successivt med stöd från omgivningen. Genom fler tillfällen att vara delaktig utifrån egna intressen, och bättre stöd att använda dessa tillfällen, kan engagemanget i olika livssituationer öka. Att arbeta med delaktighet som en process är viktigt både i förhållande till barn och vuxna med funktionsnedsättning. Vägen till delaktighet kan se ut på olika sätt och ta sig olika former.
När en persons beslutsförmåga är nedsatt
Om funktionsnedsättningen påverkar den enskildes möjlighet att kommunicera, förstå den information som ges eller att värdera en insats och dess innehåll kan personen behöva stöd för att uttrycka sin vilja. Såväl handläggare som annan personal behöver därför, i samband med att insatser erbjuds, planeras och utförs skapa förutsättningar för personen att:
- bli välinformerad
- kunna kommunicera
- kunna värdera de insatser som erbjuds
- kunna påverka och vara delaktig i insatsens genomförande.
Att använda olika typer av kommunikationsstöd och ge relevant information anpassad utifrån personens förutsättningar är exempel på sätt att stödja personen att förstå en insats och uttrycka sin vilja. Stöd för att värdera en insats kan handla om att ge ett individuellt utformat stöd för att personen ska kunna se konsekvenser av en insats och kanske göra jämförelser med alternativa insatser. Stödet behöver utformas individuellt och målet är att vid varje tillfälle få personen att utrycka det vi här kallar bästa tillgängliga vilja. Läs mer om bästa tillgängliga vilja i fliken
Presentationsmaterial från Socialstyrelsen
Läs mer om stöd till delaktighet
Läs mer på Kunskapsguiden:
- Stödja vuxna personers vilja (beskriver hur handläggare och utförare kan stödja vuxna personer med funktionsnedsättning att uttrycka sin vilja)
- Vilja och välfärdsteknik (under temat Stödja vuxna personers vilja)
- Regler om ställföreträdare (under temat Stödja vuxna personers vilja)
- Tvång och begränsningar
- Välfärdsteknik
Läs mer på vårdhandbokens webbplats:
Planering av insatser
En genomförandeplan beskriver hur insatsen ska ge det stöd som den enskilde har behov av. Planen ska också fungera som ledning för hur personalen bör utföra arbetet. Verksamheten som ska utföra insatsen behöver därför få tillräckligt med uppgifter från den nämnd som beslutat om insatsen.
Delaktighet och inflytande vid planering
Den enskilde bör alltid erbjudas att delta när genomförandeplanen sätts samman och när den följs upp. Villkoren för att vara med i planeringen behöver anpassas för att personen ska kunna få en hög grad av inflytande. Delaktighet kan genomföras på olika sätt och i olika former.
En del personer kan delta i planeringsmöten medan andra framför sina önskemål via en kontaktperson i personalgruppen. Några personer har företrädare som vårdnadshavare eller god man som deltar i arbetet kring genomförandeplanen. Ibland kan det vara värdefullt att andra närstående deltar. Det kan exempelvis vara ett syskon, en förälder eller en nära vän som ger personen stöd i att framföra sin vilja och sina åsikter. Det bör framgå av genomförandeplanen hur den enskilde har varit delaktig.
Olika förutsättningar för delaktighet
Personer med funktionsnedsättningar har olika förutsättningar att föra fram hur de vill att personalen ska genomföra insatsen. Därför behöver personalen ha kunskap om och förmåga att fånga upp den enskildes behov och önskemål oavsett på vilket sätt den enskilde uttrycker sin vilja. Det handlar om att ge sig tid att lyssna på vad personen vill förmedla och att lyssna utifrån personens perspektiv. Vilka önskemål har den enskilde? Vad är det hen drömmer om att kunna göra? Och hur vill hen att stödet ska utföras så att det inte känns obekvämt eller kränkande.
En viktig förutsättning för att kunna fånga en persons vilja är att den enskilde känner sig trygg med sin personal. En annan central faktor är att den enskilde känner att personalen litar på att hen är kapabel att forma sitt eget liv.
Den enskilde behöver också ha kunskap om vad det innebär att vara delaktig i planeringen av sin insats. Det i sin tur kan medföra att personalen behöver tillägna sig kunskap om olika sätt att göra information begriplig. En annan viktig kunskap är att veta hur den enskilde kan använda olika kognitiva stöd eller hjälpmedel för kommunikation.
Det underlättar om genomförandeplanen skrivs på ett sätt som gör att den enskilde känner igen den som sin egen. Målen eller delmålen bör därför skrivas så att de är av värde för den enskilde, att de känns motiverande och gärna också utmanande i en positiv bemärkelse. När den enskildes perspektiv ligger till grund för genomförandeplanen underlättar det för personen att få överblick över vad som har bestämts och ger dessutom bättre möjlighet till fortsatt inflytande.
Tvångs- och begränsningsåtgärder
Vad är tvångs- och begränsningsåtgärder?
Tvångs- och begränsningsåtgärder handlar om att vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Om åtgärderna saknar stöd i lag är de inte tillåtna i vården och omsorgen men de förekommer ibland ändå. Dessa situationer upplevs ofta som kränkande och inverkar negativt på den enskildes värdighet och självkänsla. Det kan exempelvis handla om att tvingas genomgå en läkarundersökning, att tvångsmedicineras eller att personal i smyg blandar medicin i maten för att den enskilde ska bli trött och passiv.
Till tvångs- och begränsningsåtgärder hör även frihetsberövande åtgärder. Det kan handla om situationer som exempelvis när den enskilde är inlåst eller när personen begränsas från att röra sig fritt genom fasthållning eller olika typer av hinder. Den enskilde ska alltså fritt kunna röra sig men också vara fri att röra den egna kroppen.
Förklaringar till att åtgärderna förekommer kan vara att det handlar om obetänksamhet eller kunskapsbrist hos personalen men också välvilja i situationer som personalen menar är svåra att förhålla sig till. Att exempelvis inte få använda åtgärder som personalen eller närstående bedömer som nödvändiga för att skydda den enskilde kan bli ett dilemma. Många situationer som uppstår och riskerar att leda fram till att tvångs- och begränsningsåtgärder används kan förebyggas och undvikas.
Undantag finns för nödsituationer. Det är endast under speciella omständigheter som andra kan bestämma mot personens uttryckliga vilja. Det gäller i nödsituationer och då särskild tvångslagstiftning används. Om en person har förvaltare kan ekonomiska beslut ibland behöva tas mot den enskildes vilja
Varför är tvångs- och begränsningsåtgärder inte tillåtna?
Vård och omsorg bygger på frivillighet enligt socialtjänstlagen, SoL, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, hälso- och sjukvårdslagen, HSL och patientlagen. Detta betyder att man inom vården och omsorgen i regel inte får vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Därutöver är alla personer enligt grundlagen skyddade mot frihetsberövande och påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna (2 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen, RF). Detta skydd får endast inskränkas med stöd av lag. SoL, LSS och HSL innehåller inte några regler som tillåter den här typen av inskränkningar.
Vad är en skyddsåtgärd?
En åtgärd kan beroende på hur den används antingen vara en otillåten eller tillåten åtgärd, exempelvis att använda ett brickbord. Skyddsåtgärder är tillåtna men inte tvångs- och begränsningsåtgärder.
En åtgärd är att anse som om skyddsåtgärd under följande förutsättningar:
- Den enskilde ska samtycka till åtgärden.
- Syftet med åtgärden ska vara att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde.
- Syftet med åtgärden får alltså inte vara att kompensera för brister i verksamheten, som till exempel brister i bemanningen, personalens kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga.
Även om en åtgärd bedöms vara en skyddsåtgärd och därmed tillåten betyder det inte nödvändigtvis att åtgärden är den mest lämpade. Det är inte heller självklart att en åtgärd är tillåten bara för att den enskilde samtycker till den. Samtliga åtgärder som vidtas inom vården och omsorgen ska vara av god kvalitet och utgå från den enskildes behov och förutsättningar. Därför kan det finnas skäl att både ifrågasätta åtgärdens lämplighet som sådan och söka efter mindre ingripande lösningar som en del i arbetet med att ge den enskilde en bra vård och omsorg.
Stöd på verksamhetsnivå (under Tvång och begränsningar)
Att förebygga och minska utmanande beteende i verksamheter
Alla människor kan agera på sätt som andra finner utmanande i vissa situationer, särskilt om vi är oroliga, rädda, frustrerade, slutkörda, stressade, upprörda eller arga. Om kognitiva svårigheter gör situationen obegriplig eller övermäktig kan en person reagera med utmanande beteende. Utåtagerande eller självskadande beteenden är exempel på sådana reaktioner. Att uppleva att man inte blir lyssnad på eller förstådd kan också leda till utmanande beteende.
Situationer där utmanande beteende uppkommer innebär svårigheter för alla inblandade, inte minst för personen själv. Att reagera med ett utmanande beteende kan vara det enda kommunikationssätt eller den lösning som finns i stunden för en person i en viss situation.
Att arbeta systematiskt för att förebygga utmanande beteende gör det möjligt för verksamheten att följa upp och ompröva arbets- och förhållningssätt så att man kan utforma ett välfungerande individuellt stöd.
Svårigheter att kommunicera kan leda till utmanande beteende
Det finns ett starkt samband mellan kommunikationssvårigheter och utmanande beteende. Ju större kommunikationssvårigheter, desto större risk för utmanande beteende. Mest konstruktivt är att uppfatta att dessa beteenden fyller en funktion för den enskilde, som sätt att kommunicera på, även om det sker omedvetet. Personen kan till exempel ha ont, vara uttråkad, inte förstå vad som händer eller uppleva att ingen lyssnar på honom eller henne. Därför måste personer med kognitiva funktionsnedsättningar ha individuellt utformat stöd så att de kan kommunicera med sin omgivning. När en person ges bättre anpassade möjligheter att förstå och uttrycka sig minskar vanligtvis personens utmanande beteenden.
Det är viktigt för en person som reagerar med utmanande beteende att få stöd i att förstå och ha kontroll över sin omgivning och det som händer i vardagen. Det är också viktigt att bli bemött på ett sätt som möjliggör delaktighet och meningsfull samvaro. Personal måste ha kunskap om vad en viss funktionsnedsättning innebär generellt men framför allt vad den innebär för en specifik individ i olika aktiviteter och sammanhang. Det är en grund för att förstå dels vad en person kan behöva få tydliggjort och tillrättalagt, dels vilket bemötande och kommunikationsstöd personen kan behöva i olika situationer.
Exempel på olika arbets- eller förhållningssätt för att förebygga utmanande beteende är alternativ och kompletterande kommunikation, fysisk aktivitet, att utesluta hälsoproblem och att skapa en kognitivt tillgänglig miljö.
Läs mer om att förebygga utmanande beteende:.
- Att förebygga och minska utmanande beteende i LSS-verksamhet – Ett kunskapsstöd med rekommendationer för chefer, verksamhetsansvariga och personal, Socialstyrelsen (pdf) Kunskapsstödet vänder sig till LSS-verksamhet men det finns mycket att hämta om utmanande beteende även för andra verksamheter.
- Utmanande beteende
- webbplatsen Delaktighetsmodellen (nätverkswebbplats)