Förebygga och behandla undernäring

Undernäring definieras som en näringsrubbning som kan leda till en försämrad kroppssammansättning, funktionsförmåga eller sjukdomsförlopp.

Det är både svårt och tidskrävande att återställa näringsbalansen hos en undernärd person och det är därför viktigt att så långt det är möjligt sträva efter att förebygga att undernäring uppstår.

Att servera god mat och erbjuda trevliga måltider är ett bra sätt att förebygga undernäring och att främja hälsa i vård och omsorg. Att dela upp måltiden på en aptitretande förrätt, liten huvudrätt och dessert kan vara ett sätt att öka aptiten och möjligheten att äta för en person.

Läs mer om mat och näring för äldre på Kunskapsguiden

Nutritionsbehandling för en enskild person kan vara förebyggande för att undvika undernäring, eller behandlande vid konstaterad undernäring. All nutritionsbehandling är anpassad för den enskilde där hänsyn alltid måste tas till given situation och eventuella sjukdomstillstånd.

Vanligtvis är det övergripande målet med nutritionsbehandling att säkerställa det totala näringsintaget av energi, protein, vätska och andra näringsämnen.

Att planera förebyggande och behandlande åtgärder

Planering av åtgärder är viktigt när man ska förebygga och behandla undernäring. Med ett personcentrerat förhållnings- och arbetssätt får den enskilde möjlighet att förstå och påverka sin vård och behandling. I patientjournalen dokumenteras de uppgifter som behövs för en god och säker vård (3 kap. 6 § Patientdatalagen 2008:355), som exempelvis resultat av utredningen och behandlande åtgärder av undernäring.

När personen har behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten och insatserna behöver samordnas kan en samordnad individuell plan, SIP, upprättas.

Samordnad individuell planering för äldre personer, tema på Kunskapsguiden

Rådgivande samtal

Rådgivande eller kvalificerat rådgivande samtal kan bli aktuellt för att stödja personer med risk för undernäring eller som har undernäring att prioritera och sätta mål för matvanor, näringsintag och fysisk aktivitet. Hälso- och sjukvårdspersonal med kompetens och färdighet i ämnet håller i samtalet och det erbjuds om personen och vårdgivaren är överens om att det finns ett behov.

Kvalificerat rådgivande samtal utgår från individens egen berättelse och beskrivning av sina behov, och förutsätter att hälso- och sjukvårdspersonalen har god kunskap inte bara om människans fysiologi utan också om eventuell bakomliggande sjukdom, dess behandling och om olika sociala, kulturella och psykologiska funktioner som påverkar kostintaget.

När en person har undernäring är instruktioner och undervisning riktad till personal inom vården och omsorgen en viktig del av nutritionsbehandlingen. Det kan exempelvis handla om insatser eller läkemedel, och betydelsen av vilken typ av mat som behöver inhandlas, tillagas eller serveras, eventuella kosttillägg eller liknande i den givna situationen.

Mat och näring via munnen

Oral nutritionsbehandling innebär att mat och näring intas via munnen. Aptitlöshet, förändringar i smakupplevelser och försämrad munhälsa är exempel på faktorer som påverkar förmågan att äta, liksom psykologiska faktorer som ensamhet och depression.

Ätstödjande åtgärder

Svårigheter att äta eller dricka självständigt kan leda till undernäring. Ätstödjande åtgärder syftar till att på olika sätt underlätta och göra det möjligt för den enskilde att få energi-, närings- och vätskebehov täckta. Ätstödjande åtgärder måste ske med respekt och lyhördhet för den enskildes integritet, självbestämmande och delaktighet.

Exempel på ätstödjande åtgärder kan vara att:

• individ- och omgivningsanpassa måltidssituationen och miljön (gemenskap eller
• avskildhet under måltid)
• individanpassa sittställning
• anpassa belysning och ljudnivå
• respektera måltidsro
• uppmuntra egenvårdsförmåga
• uppmuntra och påminna om att äta och dricka
• muntligt och fysiskt guida kring och under måltid
• dela maten på tallriken
• individanpassa måltidsassistans
• konsistensanpassa maten
• erbjuda omsorgsmåltider
• erbjuda äthjälpmedel som tallrik och bestick.

Läkemedelsgenomgång och behandling

Det finns läkemedel som kan orsaka muntorrhet, mag- och tarmproblem och även påverka aptiten. För patienter med tillfälliga eller kroniska tillstånd av smärta eller illamående kan förebyggande läkemedelsbehandling i god tid före måltid underlätta möjligheten att äta och dricka.

Vid en läkemedelsgenomgång kan man samtidigt bedöma om aktuell medicinering kan påverka förmågan att äta. Om vården finner att det är så, kan de i första hand undersöka om läkemedlet är nödvändigt. I andra hand kan vården undersöka möjligheten att ersätta läkemedlet med preparat som i lägre grad eller inte alls påverkar förmågan att äta. I sista hand kan åtgärder vidtas för att kompensera för de problem läkemedlet skapar.

Munvård

Att ha en god mun- och tandhälsa är en förutsättning för att kunna äta och dricka. Men munvård är viktig även för den som inte äter eller dricker oralt.

Exempel på stödjande munvårdåtgärder kan vara att:

• ge träning till att självständigt kunna borsta tänderna
• ge möjlighet till att hålla munnen ren från matrester
• assistera vid tand- och munhygien, delvis eller vid alla moment.

Måltidsordning

Med måltidsordning menas hur mat och måltider fördelas över dygnet. Personens vanor och preferenser påverkar hans eller hennes val av mat och måltidsmönster och behöver beaktas. Genom att anpassa antalet måltider per dag, utifrån personens situation och önskemål, kan man öka möjligheten för personen att nå upp till sitt energi- och näringsbehov.

Två huvudmål per dag, lunch och middag, täcker vanligtvis bara halva energi- och näringsbehovet. Därför är frukost och mellanmål minst lika viktiga. Om aptiten sviktar och portionsstorleken blir mindre krävs fler energi- och näringstäta måltider.

Nattfastan är antalet timmar mellan dygnets sista och nästa dygns första måltid. Om nattfastan blir för lång minskar möjligheten för personen att nå upp till sitt energi- och näringsbehov. Livsmedelsverkets råd till äldre personer anger att nattfastan inte bör överstiga 11 timmar. En längre nattfasta gör det svårt att hinna täcka energi- och näringsbehov.

Individuellt anpassad kost

Det finns en mängd olika tillstånd och situationer då det kan behövas speciellt anpassade val av livsmedel eller konsistenser i mat. Kulturella preferenser, religion, medicinering, sjukdomar, sväljningssvårigheter och allergier är exempel på faktorer som påverkar val av mat och måltid även för den som är undernärd eller som riskerar att drabbas av undernäring. Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma mat och måltid i samråd med individen.

Energi- och proteinberikning av måltider

Individanpassad mat kan innebära att maten energi- och proteinberikas för att små portioner ska ge tillräckligt med energi och protein. Det innebär att andelen fett och protein ökas i måltiden på bekostnad av exempelvis grönsaker, frukt, ris och potatis.

Specialkost

Det finns likaså många olika sjukdomstillstånd som kräver speciellt anpassade sammansättningar av näringsämnen. Kosten kan exempelvis behöva vara fettreducerad, glutenfri, laktosreducerad, proteinreducerad eller anpassad till dialysbehandling.

Konsistensanpassning

Tugg- och sväljningsproblem kan komma till uttryck på fler olika sätt, och det är därför viktigt att anpassa konsistens efter problem. I Sverige brukar sex olika texturer beskrivas; Hel- och delad-, grov paté-, timbal-, gelé-, flytande- och tjockflytande kost. Genom att använda förtjockningsmedel kan mat och dryck anpassas så till en konsistens som passar personen.

Kosttillägg

I de fall en justering av mat och måltid inte räcker för att täcka energi- och näringsbehov kan kosttillägg vara ett sätt att utöka energi- och näringsintag. Kosttilläggen kan ha olika sammansättning, alltifrån endast energigivande till mer avancerade sjukdomsspecifika näringsdrycker med varierande konsistens och näringsinnehåll. Kosttillägg förekommer också i pulverform i syfte att berika mat och dryck på olika sätt.

Enteral och parenteral nutritionsbehandling

För den som inte kan äta eller tillgodogöra sig mat och dryck oralt, alltså via munnen, kan enteral- eller parenteral nutrition vara nödvändiga komplement, eller helt ersätta vanlig mat.

Enteral nutrition innebär att näringstillförsel ges direkt till mag-tarmkanalen och övervägs i de fall oralt intag av olika skäl inte är tillfredsställande eller möjligt. Tillförseln kan ske genom sond via näsan eller via buken. Den kan kombineras med vanlig mat oralt om det är möjligt, och med kosttillägg.

Parenteral nutrition övervägs i de fall oralt eller enteralt intag är otillräckligt eller om mag- tarmkanalen inte fungerar. Parenteral nutrition ges direkt i blodbanan. Parenteral nutrition kan helt eller delvis ersätta mat eller enteral nutrition. Parenteral nutrition kräver täta kontroller då akuta och allvarliga situationer kan uppstå av och under behandlingen.

Hälso- och sjukvården behöver utforma och övervaka enteral och parenteral nutritionsbehandling noggrant för att minska risken för komplikationer. Information om administrering och val av näring och produkter vid enteral- eller parenteral nutrition ges i Läkemedelsboken och Vårdhandboken.

Läs om förskrivning av nutritionsprodukter i kunskapsstödet Att förebygga och behandla undernäring – Socialstyrelsen

Uppföljning och utvärdering

För att utvärdera effekterna av de nutritionsåtgärder som sätts in behöver hälso- och sjukvården göra uppföljningar. Hälso- och sjukvården följer upp alla personer som får nutritionsåtgärder efter riskbedömning och utredning för att bedöma om nutritionsåtgärderna behöver förändras eller kan avslutas. Det är viktigt att ha en plan för att följa upp, mäta och utvärdera förändringar hos personen.

Samverkan

Vården ska utgå från en helhetssyn på den enskilda patientens totala behov. För att den enskildes samlade behov av insatser från hälso- och sjukvård och socialtjänst, i arbetet med att förebygga undernäring, ska kunna tillgodoses på ett bra sätt har det visat sig att ett samarbete mellan huvudmännen behövs. Sådant samarbete kan vara aktuellt exempelvis vid beslut om hemtjänst och personlig assistans, och dokumenteras med fördel i en Samordnad individuell plan, SIP.

Samordnad individuell planering för äldre personer, tema på Kunskapsguiden

​Senior alert – kvalitetsregister och verktyg

Senior alert är ett nationellt kvalitetsregister och ett verktyg för att stödja vårdprevention av äldre personer i vård och omsorg. Undernäring är ett av områdena som man kan följa upp via Senior alert. Genom att använda Senior alert kan man systematisera det förebyggande arbetet både på individnivå och på övergripande nivåer.

Senior Alert