Sekretessreglerna behöver inte utgöra hinder för ett familjeorienterat arbetssätt. Därför är det viktigt att du har kunskap om vad som gäller så att du kan göra de bedömningar och avvägningar som krävs.
Sekretess inom socialtjänsten
Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men (26 kap 1 § Offentlighets- och sekretesslagen, OSL). Varje gång du ställs inför frågan att lämna ut uppgiften måste du pröva om den enskilde eller närstående kommer lida men av att uppgiften lämnas ut. Bara om du kommer fram till att den enskilde eller närstående inte lider men, kan uppgiften lämnas ut.
Sekretessen gäller utåt, det vill säga gentemot enskilda och andra myndigheter. I en kommunal nämndorganisation är varje nämnd med underlydande förvaltning en myndighet. Därför gäller sekretess även mellan olika nämnder.
Även om den enhet eller avdelning som du avser kontakta finns inom samma nämnd kan det ändå finnas sekretessgränser. För att veta om det finns en sekretessgräns behöver du ta ställning till om den andra enheten eller avdelningen utgör en verksamhetsgren som är att anse som självständig. I så fall finns en sekretessgräns och uppgiften kan bara lämnas ut om det står klart att den enskilde eller närstående inte kommer lida men.
Verksamhetsgrenar anses vara självständiga om de styrs av olika sekretessbestämmelser och är självständiga i förhållande till varandra. Inom socialtjänsten torde sällan förekomma en organisatorisk uppdelning på flera verksamhetsgrenar som är självständiga. Familjerådgivningen är dock exempel på en självständig verksamhetsgren inom socialtjänsten. Det innebär att sekretess råder mellan familjerådgivningsverksamheten och andra verksamhetsgrenar, exempelvis. barn- och unga-enheten.
Om den enhet eller avdelning som du avser kontakta ligger inom samma nämnd och inte utgör någon självständig verksamhetsgren, då gäller inte sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. Däremot gäller så kallad inre sekretess, vilket innebär att uppgifter bara får lämnas ut i den utsträckning som är normal eller behövlig för ett ärendes handläggning eller för verksamhetens bedrivande i övrigt, men inte i större omfattning.
Inre sekretess är egentligen inte sekretess i den mening som avses i offentlighets- och sekretesslagen utan handlar förenklat om att du har en skyldighet att hantera uppgifter om den enskilde på ett ansvarsfullt sätt, även internt. Det kan till exempel handla om att inte prata om ärendet på fikarasten när det finns personer runtomkring som inte är involverade i ärendet.
Viktigt att notera är att även om sekretessen inte utgör något hinder för att lämna ut uppgiften, kan det ändå vara olämpligt att uppgiften lämnas ut. Det kan vara fallet om du inte beaktar den enskildes vilja på det sätt som anges i bestämmelsen om självbestämmande och integritet i 1 kap 1 § Socialtjänstlagen, SoL, (undantag gäller vid anmälan om oro).
Sekretessbrytande regler
Om du vid en menprövning kommer fram till att sekretess gäller, det vill säga det står inte klart att den enskilde eller närstående inte kommer lida men av att uppgiften lämnas ut, kan du ändå lämna ut uppgiften om någon av de sekretessbrytande reglerna i OSL är tillämpliga. Exempel på dessa är:
- Då det föreligger en nödsituation.
- Då den enskilde lämnar samtycke (se 10 kap 1 § och 12 kap 2 § OSL).
- Då det finns en skyldighet att lämna ut uppgiften till en annan myndighet (se 10 kap 28 § OSL). Till exempel genom bestämmelsen om anmälningsskyldighet i 14 kap 1 § SoL.
- Då det är nödvändigt för att myndigheten (till exempel socialnämnden) ska kunna fullgöra sin verksamhet (se 10 kap 2 § OSL).
- Då uppgiften rör någon som är under 18 år och har fortgående missbruk, någon som vårdas i psykiatrisk tvångsvård,rättspsykiatrisk vård eller en gravid kvinna och det behövs för att ge den enskilde vård (se 26 kap 9 § OSL).
- Sekretessen inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård inte hindrar att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet om uppgiften angår misstanke om brott som riktas mot någon som inte har fyllt 18 år och det är fråga om brott som avses i 3, 4, 6 kap Brottsbalken, BrB, eller lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor (se 10 kap 21 § OSL).
- Sekretessen inom socialtjänsten hindrar inte att en uppgift som rör en enskild som inte har fyllt 21 år lämnas till en polismyndighet, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet, uppgiften kan antas bidra till att förhindra det, och det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den unge eller av andra skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut (se vidare 10 kap 18 a § OSL).
- Sekretessen inom både socialtjänst och hälso- och sjukvården hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet när det gäller misstanke om vissa begångna brott i övrigt, till exempel brott mot vuxna personer. Det krävs dock att det föreskrivna straffet för brottet är minst ett års fängelse. Vid försök till brott gäller fängelse i minst två år. Exempel på sådana brott är mord, dråp, våldtäkt, grov misshandel, människohandel eller olaga frihetsberövande.
Notera att ovan är ett urval av sekretessbrytande regler. För fler sekretessbrytande regler hänvisas till OSL. Se även om sekretessbrytande regler i Sekretess- och tystnadspliktsgränser i socialtjänsten och i hälso- och sjukvården.