Psykiskt välbefinnande och psykisk ohälsa

Det finns en koppling mellan brist på sociala relationer och förekomst av psykisk ohälsa. Språkstörning är därför en riskfaktor för sämre psykiskt välbefinnande eftersom personer med språkstörning ofta har ett mer begränsat umgänge än andra.

Psykiskt välbefinnande handlar om att kunna balansera positiva och negativa känslor, att känna tillfredsställelse med livet, att ha goda sociala relationer och att utveckla sin inre potential. Psykiskt välbefinnande är en grundläggande resurs för att kunna bemästra livets olika svårigheter. Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp för tillstånd med olika svårighetsgrad och varaktighet. Hit hör både psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Gemensamt är att båda orsakar lidande, antingen för individen själv eller för omgivningen. Psykisk ohälsa är ofta förenat med svårigheter att fungera i vardagslivet, till exempel i relation till andra människor eller att arbeta eller studera.

Språkstörning är en riskfaktor för psykisk ohälsa

Forskare gör en koppling mellan brist på sociala relationer och förekomst av psykisk ohälsa. Flera påtalar att språkstörning därför är en riskfaktor för sämre psykiskt välbefinnande då flera studier visat att unga och vuxna personer med språkstörning ofta har ett mer begränsat umgänge än andra. Men personer med språkstörning är en heterogen grupp. Det gäller även för relationer och psykisk hälsa. Hos hälften av en grupp personer med språkstörning som följts under uppväxtåren fanns ett samband mellan bristande kamratrelationer och psykisk ohälsa, inte hos de övriga. När det gäller vuxna personer med språkstörning har man funnit en ökad sårbarhet för sociala och psykiska problem. Däremot är det tveksamt om större språkliga svårigheter leder till ett sämre psykiskt välbefinnande.

Ökad social stress

Ungdomar med språkstörning upplever mer social stress på gruppnivå än normalspråkiga. De som uppfattar den egna sociala förmågan som sämre eller känner sig mindre accepterade i sociala sammanhang upplever mer social stress. När det gäller språkliga förmågor påverkar nedsatt uttrycksförmåga upplevd stress i sociala situationer medan nedsatt språkförståelse inte gör det. Upplevd social stress är ofta ett hinder i utbildning, yrkesliv och karriär.

Något högre förekomst av ångest och depression

Yngre barn med nedsatt tal- och språkförmåga löper högre risk att utveckla ångest och depression, jämfört med barn utan språkliga problem. Även hos unga och vuxna noteras en ökad förekomst av social ångest och depression. Däremot är det tveksamt om det finns ett direkt orsakssamband mellan språkstörning och psykiatriska problem även om förekomsten är högre bland personer med språkstörning.

En del studier visar en minskning av depressiva symtom hos ungdomar efter avslutad skolgång. Däremot minskade inte ångestsymtomen. Förekomsten av ångest och depression är jämnt fördelad mellan könen bland unga personer med språkstörning. Hos unga med typisk språkutveckling är det vanligare att flickor utvecklar depression och ångest. När barn och unga söker hjälp för psykiatriska tillstånd finns det risk för att man missar att uppmärksamma språkliga problem.

Sämre skattad hälsa hos personer med språkstörning

När det gällde den egna hälsan generellt, skattade dubbelt så många vuxna personer med språkstörning, sin hälsa som dålig, jämfört med andra. Risken finns att man inte uppsöker vård i den utsträckning som skulle behövas eller att man inte lyckas redogöra tillräckligt tydligt för sitt hälsotillstånd för att få rätt hjälp. Allt från att boka besök till att beskriva symtom, förstå information om sjukdom och medicinering eller att kunna formulera de frågor man har ställer språkliga krav och kan vara hindrande. Någon uttrycker det som ”Jag kan ju fråga men jag vet inte om jag förstår svaret”, varför viktiga frågor kanske aldrig ställs.  

Heltidsanställning och en fast relation särskilt viktigt

I en större studie skattade engelska 24-åringar, med eller utan språkstörning, sitt generella välmående. Alla deltagare värdesatte till stor del samma saker som viktiga för välmående, oavsett språklig förmåga. Det fanns heller ingen skillnad på gruppnivå i hur man skattade variabler som ”nöjd med livet”, ”glädje”, ”livet är värt att leva”. Däremot fanns en tydlig skillnad beträffande välbefinnande inom gruppen av personer med språkstörning. Att ha ett arbete och en fast parrelation var relaterat till ökad livskvalitet för gruppen med språkstörning. De som inte hade en betald heltidsanställning eller studerade på heltid skattade sin livskvalitet sämre än de som hade sådana. För gruppen unga utan språkstörning påverkade inte sysselsättning och fast parrelation upplevd livskvalitet.

Viktigt att känna att man klarar av saker

Det finns studier som visar att unga med språkstörning har lägre självkänsla, högre grad av blyghet och lägre tilltro till egenförmåga att klara vardagliga kommunikativa uppgifter, vilket påverkar det psykiska välbefinnandet. Men det är inte språkstörningen i sig som främst påverkar det psykiska välbefinnandet. Det är tilltron till den egna förmågan att klara av saker och att kunna uppnå ett mål. Däremot påverkar den språkliga förmågan i sin tur tilltron till den egna förmågan. För det psykiska välbefinnandet är det därför viktigt att försöka stärka tilltron till egen förmåga.

Källor:
Kunskapsläget kring förekomst och konsekvenser av språkstörning för normalbegåvade unga och vuxna i ett livsperspektiv, Socialstyrelsen, 2022

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter