Förebygga och behandla fysisk ohälsa

Personer med schizofreni har betydligt kortare medellivslängd än den övriga befolkningen. Vården och omsorgen har ansvar för att stödja dessa personer att förbättra sina levnadsvanor och se till att de får den vård de behöver. De bör erbjudas regelbundna kontroller av den kroppsliga hälsan och kan även behöva stöd i kontakten med den somatiska vården.

Medellivslängden för personer med schizofreni är i genomsnitt 15 år kortare för män och 12 år kortare för kvinnor än för den övriga befolkningen. Utöver biverkningar av läkemedelsbehandling bidrar rökning, missbruk av alkohol och droger, ohälsosam kosthållning och brist på fysisk aktivitet till en hög grad av andra samtidiga sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Vården och omsorgen har ansvar för att dels stödja dessa personer att förbättra sina levnadsvanor, dels se till att de får den vård de behöver för fysiska sjukdomar och åkommor.

Insatser för fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor

Personer med schizofreni har ofta svårt att själva initiera och upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet och goda matvanor. Därför är det angeläget med insatser för att främja den fysiska aktiviteten och förbättra kosthållningen hos dessa personer.

Insatser i form av beteendepåverkande interventioner kan ges i grupp och innehålla motiverande och undervisande komponenter, och ledarledd fysisk aktivitet.

Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor inom det nationella vård- och insatsprogrammet

Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor hos Socialstyrelsen

Förebygga och handlägga metabol risk

Personer med schizofreni drabbas i högre grad än andra av metabola avvikelser såsom övervikt, diabetes och rubbning av blodfetter. Medicinering med antipsykotiska preparat bidrar till metabol rubbning hos dessa personer. Därför är risken större att personer som behandlas med antipsykotika drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Ohälsosamma levnadsvanor som exempelvis otillräcklig fysisk aktivitet eller ohälsosamma matvanor är andra faktorer som bidrar till metabola avvikelser.

Unga människor eller personer som inte tidigare har behandlats med antipsykotisk medicinering är ofta särskilt känsliga för biverkningar i form av metabola rubbningar. Kraftig viktuppgång hos en person som påbörjat behandling med antipsykotisk medicinering är ett tidigt tecken på metabol rubbning.

En kraftig viktuppgång kan leda till förvärrad social stigmatisering, det vill säga ökad diskriminering och utanförskap. Den utgör också en riskfaktor för utvecklande av typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Därför är viktuppgång och annan metabol störning under pågående antipsykotisk medicinering en allvarlig hälsorisk.

Kliniska riktlinjer – Att förebygga och handlägga metabol risk hos patienter med allvarlig psykisk sjukdom

Årlig utredning och bedömning av kroppslig hälsa

Hälso- och sjukvården bör erbjuda regelbundna kontroller av metabola riskfaktorer med blodprov och fysisk undersökning till personer med schizofreni för att upptäcka riskfaktorer och kunna utvärdera behandlingsinsatser.

Den årliga kontrollen bör innehålla:

  • hälsosamtal
  • blodprov
  • kroppslig undersökning
  • frågor för att identifiera tecken på kroppsliga sjukdomar
  • frågor för att fånga upp riskfaktorer för cancer.

Årlig utredning och bedömning av kroppslig hälsa inom det nationella vård- och insatsprogrammet

Stöd i kontakter med den somatiska vården

Personer med schizofreni har ofta svårt att själva söka somatisk vård och att upprätthålla nödvändiga kontakter. Vården kan också ha svårt att bemöta och hålla kontakt med personer med komplexa behov. Dessa svårigheter är en del i att personer dör i förtid, ofta av åtgärdbara fysiska sjukdomar.

Stöd i kontakter med somatisk vård syftar till att hjälpa personer med schizofreni att uppmärksamma att de behöver kontakt med vården, boka tid, formulera sina besvär och stöd i att säkra att man genomför och följer upp vården. Stödet kan gälla kontakter med primärvård, tandvård eller annan somatisk vård. Regioner och kommuner kan själva utforma hur de ska ge stödet och vilken profession som ska utföra insatsen.

Stöd för kontakter med vården vid kroppslig ohälsa inom det nationella vård- och insatsprogrammet

Faktagranskad av: Socialstyrelsen. Senast granskad:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter