Om schizofreni

Schizofreni är en psykossjukdom som innebär att individen får en förändrad verklighetsuppfattning och nedsatt funktion, exempelvis i arbetslivet, relationer med andra människor och förmåga att ta hand om sig själv. Bland personer med schizofreni är samsjuklighet vanligt. Därför är det viktigt att olika verksamheter samarbetar för en integrerad vård och omsorg.

I Sverige insjuknar 1500–2 000 personer i psykos varje år och cirka 30 000–40 000 personer har diagnosen schizofreni. Sjukdomsdebuten sker vanligen runt 18–30 års ålder. Medellivslängden för personer med schizofreni är omkring 15 år kortare än hos befolkningen i övrigt. De flesta på sjuk- eller aktivitetsersättning eller annat ekonomiskt stöd från samhället vilket innebär en mycket låg inkomst. Att drabbas av schizofreni eller liknande tillstånd innebär därmed för många att de utöver psykisk och fysisk ohälsa blir marginaliserade både socialt och ekonomiskt. Med rätt vård och stöd skulle dock många med schizofreni och liknande tillstånd i större utsträckning kunna studera eller arbeta och därmed uppnå bättre levnadsförhållanden.

Vad är schizofreni?

Schizofreni är en psykossjukdom som innebär att individen får en förändrad verklighetsuppfattning och nedsatt funktion på ett eller flera områden, exempelvis i arbetslivet, relationer med andra människor och förmågan att ta hand om sig själv.

Det finns också andra diagnoser som har likheter med schizofreni, däribland schizofreniform psykos, schizoaffektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, korta och övergående psykotiska syndrom och ospecificerad icke-organisk psykos.

Delaktighet

Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd gör att individen får nedsatt autonomi, till exempel att hen får svårt att vara med och fatta beslut om vård och stöd. Därför behöver vården och omsorgen skapa förutsättningar för att stärka autonomin och delaktigheten, exempelvis genom att skapa kontinuitet i kontakten med vården och omsorgen och genom att man samordnar olika vård- och stödinsatser. Delaktighet och goda relationer till personalen ger i sin tur ökade förutsättningar för återhämtning. För att tillförsäkra denna grupp en god och jämlik vård och omsorg på lika villkor är det viktigt att inte underskatta eller nedprioritera möjligheter till delaktighet.

Skillnader mellan kvinnor och män 

Psykossjukdomar yttrar sig på delvis olika sätt hos kvinnor och män. Kvinnor insjuknar ofta lite senare i livet och symtombilden kan se lite olika ut utifrån kön. Män har ofta mer av de så kallade negativa symtomen (exempelvis likgiltighet och tillbakadragenhet), medan kvinnor har mer paranoida vanföreställningar och hörselhallucinationer. Kvinnor har ofta en bättre funktionsnivå före insjuknandet och en bättre prognos. De svarar också i regel bättre på antipsykotisk läkemedelsbehandling, men är känsligare för biverkningar än män. Män behöver som regel högre doser för att uppnå önskad effekt. Kvinnor i gruppen utsätts också i högre grad för sexuellt våld och andra traumatiska händelser. Vården och omsorgen behöver ha dessa generella könsskillnader i åtanke för att möta individens behov på bästa sätt.

Interkulturellt perspektiv

Även kulturella faktorer kan påverka behoven av vård och omsorg. I bemötandet av personer med psykossjukdom från andra kulturer behöver därför personalen kunskap om hur dessa faktorer kan påverka upplevelser av psykisk sjukdom.

Interkulturellt perspektiv

Transkulturell psykiatri hos Transkulturellt centrum

Vanligt med samsjuklighet

Personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd får oftare kroppsliga sjukdomar än andra personer, till exempel hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Troligen beror det på en kombination av en ohälsosam livsstil och metabola biverkningar av antipsykotiska läkemedel. En annan anledning kan vara att personer med psykisk ohälsa får sämre somatisk vård än befolkningen i övrigt.

Även psykisk samsjuklighet är vanlig vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Ungefär hälften av patienterna har depression och minst en fjärdedel har ångestsyndrom, antingen innan insjuknandet eller samtidigt med psykossjukdomen. Personer med schizofreni har ofta även kognitiva funktionsnedsättningar som angränsar till autism och autismliknande tillstånd.

Därför är det helt avgörande för personer med samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblem att olika verksamheter samarbetar så att dessa personer får en integrerad vård och inte hänvisas fram och tillbaka mellan psykiatri, beroendevård och kommunal missbruksbehandling.

Behandling vid samsjuklighet med missbruk och beroende

Närstående kan ge och behöva stöd

Närstående till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd får ofta bära ett stort ansvar för den som drabbats. De närstående kan bidra till vården och omsorgen med ett annat perspektiv på individens situation. Enligt hälso- och sjukvårdslagen, ska närstående få möjlighet att delta i planeringen av vård och insatser, om inte individen motsätter sig det. Inom ramen för vård- och stödsamordning, eller jobbar man ofta med en så kallad resursgrupp där anhöriga ska ingå om det är möjligt. På så sätt tar man vara på de närståendes kompetens.

Närstående kan också behöva stöd för egen del. Stödet behöver naturligtvis se olika ut beroende på vilken relation de anhöriga har till den som är sjuk: om de är föräldrar och syskon eller om de är partner eller barn till den som är sjuk.

Psykopedagogisk utbildning och familjepsykoedukation är åtgärder för att både den som drabbats av psykossjukdom och närstående ska kunna få information om psykossjukdom, vad det finns för stöd och behandling och stöd i att hantera situationen.

Kommunerna ansvarar även för stöd till närstående enligt 5 kap. 10 § SoL. Bestämmelsen i tydliggör att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för personer som hjälper, vårdar eller stödjer en närstående.

Patient- och brukarföreningar kan ofta vara ett viktigt stöd för närstående. Två organisationer med erfarenhet och engagemang i frågor som rör schizofreni och liknande tillstånd är Schizofreniförbundet och Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH.

Stöd till anhöriga

Stöd till anhöriga: vägledning till kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (pdf)

Återhämtning från psykisk sjukdom

En person som blir psykiskt sjuk förlorar helt eller delvis makten över sitt liv. Begreppet återhämtning kan användas för den process som handlar om att återta makten över:

  • sina psykiska symtom
  • det stöd eller den behandling man behöver
  • sin egen och omvärldens bild av en som person.

Man kan tala om social respektive total återhämtning. Social återhämtning beskriver en situation där individen har ett normalt socialt liv, där psykiska symtom kan finnas kvar men inte överskuggar tillvaron, och där individen ka ha viss kontakt med psykiatrin och socialtjänsten men inte behöver heldygnsvård. Vid total återhämtning besväras individen inte längre av psykiska symtom och har ingen kontakt med psykiatrin eller socialtjänsten.

Både hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver arbeta återhämtningsinriktat, vilket bland annat handlar om att arbeta relationsbyggande och stärka och stödja individen på olika sätt. Relationen behöver vara inriktad på samarbete, och personalen behöver förmedla hopp om att livet kan bli bättre. I ett återhämtningsinriktat arbetssätt ingår att stärka personens engagemang, vilja till förändring och förmåga att ta ansvar för och ta hand om sig själv. Att stödja personen att etablera relationer med andra människor och att hitta och inta betydelsefulla roller i samhällslivet är andra viktiga komponenter. Personalen behöver också erbjuda vägledande, utbildande och praktiskt stöd, motarbeta stigma och arbeta för ett stärkt medborgarskap.

Vård av äldre

Äldre personer riskerar att inte få den vård och det stöd de behöver. Men en persons ålder ska inte avgöra om hen bör få vård och stöd eller inte, utan möjligheten att tillgodogöra sig åtgärderna.

Oavsett när i livet en person insjuknar krävs särskild hänsyn när en äldre person med psykossjukdom ska få vård och stöd. Både den psykiatriska vården och stödinsatserna behöver anpassas till individens särskilda förutsättningar. Personer som har insjuknat i psykossjukdom tidigare i livet behöver fortsatt vård och stöd när de blir äldre, men kanske på ett annat sätt. Få personer insjuknar i psykossjukdom i hög ålder, men det förekommer.

Läkemedelsbehandlingen behöver utformas efter den äldre människans fysiologi, med hänsyn till risk för interaktioner mellan olika läkemedel. Det psykosociala stödet, till exempel stöd i boende, behöver ges utifrån kunskap om psykossjukdom och kognitiv funktionsnedsättning.

Mest sjuka äldre och nationella riktlinjer – hur riktlinjerna kan anpassas till mest sjuka äldres särskilda förutsättningar och behov (pdf)

Äldrepsykiatri – kliniska riktlinjer för utredning och behandling på Svenska psykiatriska föreningens webbplats (pdf)

 

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd innehåller rekommendationer om insatser vid insjuknande i psykos, läkemedelsbehandling, psykologisk behandling, samordning, stöd för boende och arbete samt åtgärder vid fysisk ohälsa. Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare och yrkesverksamma inom området.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen. Senast granskad:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter