Att barn eller unga far illa kan ta sig uttryck på många sätt och ha olika orsaker. Det kan handla om att barnet eller den unga utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, eller upplever våld hemma. Det kan också handla om brist på omsorg, missbruk, kriminalitet eller att barnet eller den unga har ett självdestruktivt beteende.
Du som arbetar i skolan är skyldig att anmäla till socialtjänsten om du får veta eller misstänker att ett barn som är under 18 år far illa, en så kallad orosanmälan. Det gäller hela personalen: lärare och annan pedagogisk personal, elevhälsans personal, men också all övrig skolpersonal.
Även sådant som du fått veta av någon annan kan vara anledning till att göra en anmälan, om det innebär att du misstänker att ett barn far illa.
Mer information om skyldigheten att anmäla finns i socialtjänstlagen på riksdagens webbplats.
Du som möter elever i ditt arbete vet många gånger när en anmälan behöver göras men du kan känna dig rädd att svika ett förtroende eller känna dig orolig för vad en anmälan kan leda till. Den här texten ska vara ett stöd för dig som funderar på att göra en orosanmälan.
Naturligtvis kan du vara orolig för att en elev som är 18 år eller äldre far illa. Men lagens anmälningsskyldighet gäller endast barn under 18 år. Den här texten handlar om det.
Familjen kan ansöka om stöd
Det finns olika sätt att för barnfamiljer att komma i kontakt med socialtjänsten för att få stöd och hjälp. Ett sätt är att någon gör en anmälan om oro för barn. Ett annat sätt är att vårdnadshavare eller barn över 15 år själva ansöker om stöd och hjälp från socialtjänsten. Att familjen själv tar första steget brukar vara det allra bästa.
När du är orolig för att ett barn far illa kan ni på skolan redan ha haft många samtal med barnets vårdnadshavare. Det är oftast bra för barnet att ni uppmuntrar vårdnadshavarna att söka stöd och hjälp tidigt, innan det gått så långt att ni måste göra en anmälan.
När ska jag anmäla oro?
Det behövs inga tydliga bevis eller tecken för att göra en anmälan, utan det räcker med en oro för eller en misstanke om att barnet far illa. Du behöver inte vara säker på att socialnämnden behöver gripa in till ett barns skydd. Det viktiga är att du utgår ifrån dina egna iakttagelser och din bedömning om att ett barn far illa eller kan misstänkas fara illa. Det är socialtjänstens ansvar att hämta in uppgifter, avgöra allvaret i barnets situation och bedöma om man ska göra en utredning.
Känner du dig osäker på om du ska göra en anmälan kan du fråga socialtjänsten om råd. Det kan du göra utan att tala om vilket barn det gäller. Om du nämner barnets namn, och socialtjänsten bedömer att det du berättar är allvarligt, kommer det att räknas som en anmälan. Men att rådfråga socialtjänsten kan aldrig ersätta din anmälan om det finns skäl att göra en sådan.
Du har ansvar för att anmäla oro även om du skulle känna till att någon annan verksamhet har gjort en anmälan eller att det redan pågår en utredning. Din anmälan kan hjälpa socialtjänsten att få en tydligare bild av situationen, så att barnet kan få det stöd och skydd som hen behöver. Även sådant som du fått veta av någon annan kan vara anledning till att göra en anmälan om du misstänker att ett barn far illa.
Du får bryta sekretessen
Den sekretess som gäller för skolans och elevhälsans personal är till för att skydda elevens integritet. Sekretessen kan brytas om det är nödvändigt att lämna ut uppgifter för att en annan myndighet ska kunna fullgöra sin verksamhet. När någon anmäler oro för ett barn och lämnar ut uppgifter får sekretessen brytas.
Så gör du en anmälan
Anmälan ska oftast göras till socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Om du inte vet i vilken kommun barnet bor kan socialtjänsten i kommunen där barnet vistas guida dig rätt.
Du som är anmälningsskyldig bör göra anmälan skriftligt. I en akut situation kan det vara nödvändigt att du gör anmälan muntligt först och sedan bekräfta den skriftligt. Du har ett personligt ansvar att anmäla, och du kan inte vara anonym.
Efter din anmälan
När en anmälan kommer in till socialtjänsten gör man en så kallad förhandsbedömning för att besluta om man ska inleda en utredning, Socialtjänsten gör bedömningen utifrån informationen i anmälan, vad socialtjänsten vet sedan tidigare och eventuella samtal med vårdnadshavare, barnet och den som anmält.
Senast inom 14 dagar ska socialtjänsten fatta beslut om de ska inleda en utredning. Om en utredning inleds ska den genomföras skyndsamt och vara klar inom fyra månader, om det inte finns särskilda skäl.
Socialtjänsten har ansvar för att utreda om ett barn behöver skydd och stöd. Därför kan man göra en utredning även om vårdnadshavarna inte vill det. Men en anmälan leder inte alltid till en utredning.
Information till vårdnadshavare
Det är oftast bra att du informerar vårdnadshavarna om att du har gjort en anmälan till socialtjänsten och varför. Du behöver också fundera på om barnet, utifrån ålder och mognad, ska få veta det. Det kan göra det lättare att fortsätta ha kontakt och samarbeta med vårdnadshavarna och barnet.
Om du misstänker brott mot barn i hemmet eller hedersrelaterat våld och förtryck är det däremot bäst att inte informera vårdnadshavarna om din anmälan. Det skulle kunna innebära en risk för barnet. Då kan du istället vända dig till socialtjänsten för vägledning och stöd. Överväg om du även ska göra en polisanmälan.
Polisanmälan vid brott mot barn
Om det finns misstanke om brott mot barn i hemmet eller hedersrelaterat våld och förtryck bör skolan och elevhälsan överväga att göra en polisanmälan.
Personal inom elevhälsan har en möjlighet att polisanmäla misstänkta brott mot barn utan att sekretessen hindrar dem. Hälso- och sjukvårdssekretessen och socialtjänstsekretessen hindrar inte att uppgifter angående misstanke om vissa brott mot barn lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Det kan vara en fördel om elevhälsans personal gör en polisanmälan direkt till polisen, samtidigt som de gör en anmälan till socialtjänsten. Vid misstanke om brott finns det ett behov av en förundersökning. Då måste bevis säkerställas för att misstanken om brott ska hålla i en rättslig prövning. Bevisen kan till exempel vara i form av skador på barnet.
En polisanmälan innebär inte att barnet får stöd, skydd och hjälp på alla sätt i sin situation – det är fortfarande anmälan till socialtjänsten och arbete i samverkan mellan olika aktörer som ska säkerställa det.
Socialnämnden bör erbjuda ett möte
Enligt socialtjänstlagen bör socialnämnden erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som har gjort en anmälan ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Syftet är att ta tillvara på anmälarens engagemang och kunskap om barnets situation. Det handlar också om att uppmärksamma barnets situation, oavsett om anmälan leder till en utredning eller inte.
Socialtjänstens återkoppling till anmälaren
Den som har gjort en anmälan kan få information om en utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Socialtjänsten ska lämna ut dessa uppgifter om anmälaren begär sådan information och om det inte bedöms vara olämpligt att göra detta med hänsyn till omständigheterna.
Anmälaren är skyldig att lämna uppgifter
Under utredningen kan socialtjänsten behöva hämta in uppgifter från den som har gjort anmälan. När socialtjänsten utreder barnets stödbehov kan en bedömning av bland annat barnets hälsa, hälso- och sjukvårdsbehov samt pedagogiska, psykologiska och sociala behov ingå. Då kan socialtjänsten behöva underlag från skolan och elevhälsan.
Anmälningsskyldiga är enligt socialtjänstlagen skyldiga att lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen till socialtjänsten. Detta är ett undantag från den sekretess som annars gäller skolans elever. Uppgiftsskyldigheten för skolans personal gäller även om någon annan har gjort anmälan eller om socialtjänsten har inlett en utredning på eget initiativ.
Rutiner och stöd på arbetsplatsen
Det är viktigt att arbetsledningen är observant på om skolans och elevhälsans personal behöver handledning och stöd i en anmälningssituation. Arbetsplatsen kan behöva ta fram rutiner för det stöd som behövs i samband med att en anmälan övervägs, görs eller har gjorts.
Det är vårdgivarens ansvar att se till att det finns ett systematiskt kvalitetsarbete med de rutiner och processer som behövs för att uppfylla anmälningsskyldigheten.