Våld mot barn och unga i nära relationer

Att bli utsatt för våld av någon av sina närmaste eller att uppleva våld mot en förälder är bland det allvarligaste man kan vara med om. För barn och unga som upplever våld hemma är det extra svårt. Både för att det händer hemma, där barn ska känna trygghet, och för att de vuxna sviker barnets förtroende genom att inte skydda det.

Våld är ett begrepp som kan definieras på olika sätt. En definition är att våld innebär att någon skadar, skrämmer eller kränker någon annan, för att få den andra att göra något som den inte vill.

Våld i nära relationer kan innebära fysiskt, psykiskt, eller sexuellt våld. Det kan handla om misshandel, hedersrelaterat våld och förtryck, kränkningar, kvinnlig könsstympning eller olika former av övergrepp.

Det är straffbart att utsätta barn för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Det är också straffbart att låta ett barn bevittna våld i nära relation, så kallat barnfridsbrott.

Att utsättas för eller uppleva våld hemma 

Våld mot barn och unga i nära relationer är vanligare än vad många tror. Att utsättas för eller uppleva våld hemma innebär stora risker för både fysiska och psykiska skador. Risken finns oavsett om det är barnet själv som utsätts för våld eller upplever våld mellan andra i familjen.

Barn som utsätts för våld i hemmet blir i högre grad än andra mobbade i skolan eller mobbar andra. Barn som upplever våld mellan vuxna i hemmet har större risk än andra att själva bli utsatta för fysisk misshandel. De utsätts dessutom ofta för andra former av våld.

Barn och unga som upplever våld kan bli aggressiva, deprimerade, få ångest eller visa andra tecken på psykisk ohälsa. Yngre barn är särskilt sårbara. De är beroende av sina föräldrar för sin överlevnad och har svårt att skydda sig från våld. De har också svårt att sätta ord på vad de upplever. Om barnets vårdnadshavare blir utsatt för hot och våld riskerar barnet att utveckla PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, vilket också ökar risken för annan psykisk ohälsa.

Problemen i familjen kan dessutom göra att barnen inte får det stöd som de behöver.

Barn och unga kan även utsättas av våld från andra som inte är närstående, till exempel jämnåriga i skolan. Skolan har ett ansvar att arbeta mot diskriminering och kränkande behandling.

Hedersrelaterat våld 

Att vara utsatt för hedersrelaterat våld innebär bland annat att bli kontrollerad, bevakad och utsatt för olika typer av våld. Syftet är ofta att förhindra att familjens eller släktens så kallade heder skadas. Det kan också handla om att en skadad heder ska återställas.

Hedersrelaterat våld handlar i grunden om att bevara en familjs heder genom att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet, men också resten av familjens beteende enligt strikta könsroller. Flickor och kvinnor är därför särskilt utsatta, men även pojkar och män kan utsättas för våld och förtryck eller bli tvingade att kontrollera exempelvis en kvinnlig släkting. Hbtqi-personer är särskilt utsatta. Rykten kan räcka för att en familj ska förlora hedern, och leda till olika typer av våld.

Barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck blir ofta kontrollerade av föräldrar, syskon eller andra familjemedlemmar. Det kan vara olika villkor för syskonens deltagande i sociala sammanhang. Det kan också vara olika kläd- och beteendekoder i och utanför skolan, och en hård kontroll av fritiden med få eller inga kamratkontakter. Elever kan även förbjudas att delta i vissa ämnen eller delmoment som exempelvis sex- och samlevnadsundervisning eller simundervisning, vilket kan leda till frånvaro från skolan.

Hedersrelaterat våld och förtryck – Kunskapsguiden

Att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i skolan – Skolverket

Våld i ungas nära relationer 

Det är ganska vanligt att unga utsätter eller utsätts för våld av sin partner eller före detta partner. Våldet kan vara sexuellt, fysiskt och psykiskt. Det är vanligare att flickor utsätts än pojkar. Det händer även att unga dödas.

Trots att det är så pass vanligt uppmärksammas det här våldet sällan.

Våldet kan exempelvis handla om systematiska kränkningar, frihetsbegränsningar, misshandel eller sexualbrott, och innebär ofta hot och kontroll. Den som är utsatt kan känna sig tvungen att hela tiden vara tillgänglig, inte minst via mobiltelefonen. Hen kan känna sig stressad, begränsad och övervakad.

Den som utsätts kan börja anpassa sitt liv för att undvika våld och skydda sig. Det kan handla om att klä sig på ett visst sätt, sluta med vissa aktiviteter eller stanna hemma från skolan.

Den som använder våld mot sin partner är ofta lika gammal eller några år äldre än den som utsätts. Maktbalansen kan påverkas av en åldersskillnad på bara några år, till exempel om den ena har ett jobb, tjänar pengar, har ett eget boende och den andra bor hemma. 

Barn och unga berättar sällan om våld 

Det är olika hur barn och unga känner inför att berätta hur de har det. Det är vanligt att man inte berättar om sin utsatthet.

Att någon inte berättar kan bero på olika saker, som rädsla och lojalitet med familjen, släkten eller partnern. Barnet eller den unga kan ha förbjudits att berätta eller hotats att något värre ska hända om hen berättar för någon. Hen kan också känna skuld och skam. Det kan förstärka isoleringen och beroendet av familjen eller partnern.

När barn har svårt att förstå, tolka och bearbeta våld kan våldet bli osynligt. Det blir även chocken eller stressen som våldet innebär. Barn och unga som upplever eller har utsatts för våld löper stor risk att må dåligt på olika sätt, men de sätter inte alltid sina besvär i samband med att de är eller har varit utsatta för våld. 

Att möta elever som är utsatta för våld 

Det kan kännas svårt att tala med barn om våld. I samtal med skolsköterskan vid hälsobesöken eller i samtal med kurator finns möjlighet för barnet att tala med en utomstående vuxen om eventuella problem hemma. Det kan också vara viktigt för skolan att känna till något om barnets svårigheter för att kunna ge ett adekvat stöd inom skolan.

Skolan kan också på olika sätt visa att man har kunskap om att det förekommer våld i familjer och i ungas relationer, och att man tar det på allvar. Ett sätt kan vara att sätta upp affischer och ha informationsmaterial i väntrum eller andra lokaler, till exempel hos elevhälsan. 

Ofta behöver flera aktörer samverka för att stötta de barn som far illa eller riskerar att fara illa. Barn som har utsatts för eller bevittnat våld kan behöva insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Socialtjänsten i en kommun har ett särskilt ansvar för barn som far illa.