Alla som arbetar i skolan behöver uppmärksamma elever som riskerar att inte nå skolans mål. Om en elev riskerar att inte uppfylla kriterierna i ett eller flera ämnen ska skolan snabbt ge stöd i form av extra anpassningar. Extra anpassningar innebär olika sätt att göra undervisningen mer tillgänglig.
Om de extra anpassningarna inte räcker, eller om det bedöms att extra anpassningar inte kommer att vara tillräckliga, ska läraren anmäla det till rektorn.
Allmänna råd om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram – Skolverket
Utredning av behov av särskilt stöd
Rektorn ansvarar för att det snabbt påbörjas en utredning av elevens behov av särskilt stöd.
En utredning består av
- en kartläggning av elevens hela skolsituation på individ-, grupp- och skolnivå
- en pedagogisk bedömning av elevens eventuella behov av särskilt stöd.
Elevhälsans roll vid utredningar
En utredning om särskilt stöd ska göras i samråd med elevhälsans personal, om det inte är uppenbart att det inte behövs. Till exempel har specialpedagog eller speciallärare en central roll i den pedagogiska bedömningen.
När skolan gör en mer grundlig utredning är det viktigt att inte enbart involvera specialpedagogisk kompetens. Då behöver man även involvera andra delar av elevhälsans personal. På så sätt kan man få en helhetsförståelse av situationen. Det kan vara aktuellt att involvera
- skolläkaren
- skolsköterskan
- psykologen
- kuratorn.
I vissa fall kan det vara betydelsefullt att ta hjälp av extern specialistkompetens inom kommunen, regionen eller vid Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Det kan till exempel vara en logoped eller en person som arbetar med habilitering. På så sätt kan lärare och övrig skolpersonal tidigt få stöd i arbetet med att anpassa den pedagogiska verksamheten efter elevens behov.
Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM
Psykologisk, medicinsk och social utredning
En utredning om särskilt stöd kan behöva kompletteras med en psykologisk, social eller medicinsk utredning. Det kan vara nödvändigt för att få en tydlig bild av vad som bidrar till elevens skolsvårigheter. Det kan också behövas för att få ett underlag för att bedöma elevens behov av särskilt stöd.
En psykologisk utredning syftar bland annat till att beskriva elevens kognitiva förutsättningar.
En medicinsk utredning kan ge en bild av elevens hälsa. Den kan, så långt det är möjligt, klargöra om det finns medicinska orsaker till elevens skolsvårigheter. Den kan också visa vad det kan innebära för elevens eventuella behov av särskilt stöd.
En social bedömning kan belysa om det finns sociala svårigheter som skolan behöver ta hänsyn till. Den kan också visa på svårigheter som gör att eleven kan behöva särskilt stöd för att nå kunskapskraven.
Samverkan med vårdnadshavare
Det är viktigt att lärare, elevhälsans personal och övrig skolpersonal samarbetar med eleven och elevens vårdnadshavare i utredningen. Det skapar goda förutsättningar för elevens utveckling och lärande. I samarbetet är det nödvändigt att det finns en lyhördhet inför elevens och vårdnadshavarens unika kunskaper om situationen.
Det händer att vårdnadshavare inte vill att skolan gör en utredning av elevens behov av särskilt stöd. I de fallen kan inte rektorn passivt acceptera detta, om en sådan utredning är väsentlig för elevens bästa.
Den pedagogiska bedömningen
När utredningen är klar ska skolan göra en pedagogisk bedömning. Bedömningen kan till exempel visa att skolan kan utveckla lärmiljöerna för att stödja eleven. Det kan handla om att använda andra pedagogiska metoder, omfördela resurser eller förändra organisationen omkring eleven.
Utredningen kan visa att elevens behov kan tillgodoses genom att skolan ger pedagogiskt stöd i form av extra anpassningar. Om utredningen visar att eleven inte är i behov av särskilt stöd så ska det fattas ett beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram.
Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd ska det fattas beslut om att utarbeta ett åtgärdsprogram. När ett beslut om åtgärdsprogram har fattats ska eleven, eller i förekommande fall elevens vårdnadshavare, underrättas om beslutet.
Utarbeta ett åtgärdsprogram
Ett åtgärdsprogram måste utarbetas så att det tar hänsyn till elevens integritet och uppfyller skollagens krav. Både eleven och elevens vårdnadshavare ska få möjlighet att vara med när åtgärdsprogrammet utarbetas. Innehållet i ett åtgärdsprogram och beslut om att inte göra ett åtgärdsprogram kan överklagas av en elev som fyllt 16 år och av elevens vårdnadshavare.
Åtgärdsprogrammet ska beskriva och dokumentera det särskilda stöd som eleven ska få. Det ska inte innehålla någon beskrivning av elevens svårigheter eller diagnoser. Åtgärdsprogrammet ska fokusera på skolsituationen för eleven och en bedömning av elevens behov.
Det är viktigt att åtgärderna
- är kopplade till elevens behov av särskilt stöd
- är kopplade till betygskriterierna eller kriterierna för bedömning av de kunskaper som minst ska uppfyllas
- är konkreta och utvärderingsbara
- beskrivs så att det framgår på vilket sätt och i vilken omfattning eleven ska få stöd
- beskrivs så att det framgår vem som ansvarar för vilka åtgärder.
Det är rektorn eller den i personalen, som har fått i uppdrag av rektorn att besluta om åtgärdsprogram, som avgör hur ofta det är lämpligt att göra utvärderingar. De som arbetar med åtgärderna ska kontinuerligt följa upp om dem. Då avgör man om åtgärderna är ett tillräckligt stöd för eleven, eller om det behövs andra eller kompletterande åtgärder. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ha möjlighet att vara med när åtgärdsprogrammet utvärderas.
Det ska göras en systematisk analys och helhetsbedömning av åtgärderna. Skolan får aldrig sluta att söka efter lösningar som hjälper elever att nå utbildningens mål.